Samverkan är vägen framåt för att förebygga kriminalitet hos unga

Fredagen den 15 mars var det premiär för Samsnack – en arena där samtal visar vägen till ett bättre samhälle. Samsnack är ett gemensamt initiativ från Göteborgs Stadsmission och Räddningsmissionen.

Drygt 100 personer hade trotsat göteborgsregnet och tagit sig till S:t Johanneskyrkan för att lyssna till ett viktigt samtal om hur vi tillsammans kan förebygga kriminalitet hos unga.

Räddningsmissionens direktor Emil Mattson välkomnade och tog oss med tillbaka till 1952, startåret för både Räddningsmissionen och Göteborgs Stadsmission. Våra organisationer arbetar båda för att skapa en mänskligare stad och att det är en stor milstolpe att kunna starta Samsnack tillsammans.

Daniel Johnsson har arbetat som kommunpolis på Hisingen sedan 2016 och inledde morgonen med att berätta om polisens arbete där. Biskopsgården har gått från att 2015 vara ett särskilt utsatt område till att idag vara ett riskområde. Daniel lyfte fram några av framgångsfaktorerna:

• Arbeta mot rätt personer och rätt platser
• Jobba som ett lag
• Sätta medborgare i fokus

Vi har haft några katastrofår bakom oss, men vi är på rätt väg. Förra året hade vi sex skjutningar, varav bara två var relaterade till de kriminella nätverken säger han.

Polisen arbetar med evidens, gränssättning, samverkan och relationer och har som uppdrag att visa vad som är rätt och fel. Samtidigt börjar relationsbygget direkt när en person satts i bilen. Bland annat berättar Daniel att den som de gränssätter mest är ofta den som de får bäst relation till. Det är den som hör av sig till dem när den behöver hjälp. Lärare, föräldrar, fritidsledare, de som möter unga på fritiden finns också med i detta. För om alla dessa aktörer tillsammans jobbar med gränssättning och relation kommer vi få ett bättre samhälle.

Samverkan är oerhört viktigt. Exempel på samverkande aktörer är fastighetsbolag, utvecklingsledare i kommunen, skolorna, fältare, civilsamhälle och näringsliv. De vill få andra att göra mer, det kan inte bara vara polisen som är närvarande efter klockan 16.

Polisen står tillsammans med staden för Medborgarlöften, där de knyter till sig viktiga aktörer. I Biskopsgården har fokus varit att förebygga och hindra våld i offentlig miljö. Nu är det även att förebygga och hindra nyrekrytering till kriminella gäng. Nätverken samverkar över stan, därför jobbar polisen ihop över stadens gränser för kartläggning. Det rör sig om ungefär 150 individer. Polisen arbetar med vissa individer och de som rör sig i de yttre kretsarna, som ofta är ungdomar som de lämnar till socialtjänsten genom orosanmälningar.

Polisen på Hisingen har varit väldigt framgångsrika och Daniel pekar på vikten av en gemensam lägesbild. Den kommer bland annat genom att föra dagbok och samverka med andra aktörer. Kunskapen hos den enskilde polisen är hög.

Daniel avslutar med några framåtspaningar:

Ny lagstiftning på gång, men han tror inte att visitationszoner får så stor effekt. Däremot så kallat preventivt vistelseförbud, där det ska finnas möjlighet att ge förbud mot att vistas på en plats och kan få unga att hålla sig undan vissa miljöer. Säg att en 15-åring hänger på ett torg där det händer saker som inte är bra. Med ett vistelseförbud kan hen få fängelse 1 år om hen bryter mot detta.

Det kommer också bli ett ökat antal avhoppare, där måste vi organisera oss för att kunna ta emot dem.

Civilsamhälles roll kommer bli viktigare. Det är bra, men vi skulle kunna göra mer. Idag knyter vi oss an aktörer som kan göra störst skillnad. Det är många som gör mycket i områdena. Andreas uppmanar civilsamhällesaktörer att flagga vad ni gör redan idag. Visa på att vi är starka tillsammans så den kollektiva förmågan kan stärkas.

***

Andreas Wetterberg Enhetschef UngAngered, Göteborgs Stad inledde panelsamtalet med att dels reflektera kring Daniels dragning och även berätta om arbetet i Angered.

Förr var det bara polisens ögon ute efter kontorstid, det är något vi jobbar med hårt de senaste åren. Detta är en stor omställning där vi tidigare väntat in dem som behöver vår hjälp till att gå ut mer och vara tillgängliga.

Om du växer upp i områden som finns på polisens lista, där samhället säger att ditt område är dåligt samtidigt som du får F i betyg då blir det en grogrund för andra alternativ som kriminalitet. Vi måste vara ute i skolor och på platser där unga och vuxna är. Vi måste öka vårt förtroendekapital. Jag är trygg i vår samverkansmodell, det är viktigt att staden och polisen kommit närmare varandra, sa Andreas.

En liten insats som fått stora rubriker är ”Rätt kurva”, där staden tillsammans med polisen testar en modell för att jobba med barn från 8 år som blivit brottsanmälda. Där jobbar projektet med hela familjesystemet och nätverket runtomkring. Till exempel kan det vara en familj där mamman är arbetslös och mår dåligt, då jobbar vi med det. Vi tar ett större grepp och tar oss tid för det, vi jobbar med ett fåtal och gör mycket avslutar Andreas.

Johan Oljeqvist, VD för Fryshuset menar att mycket av det som Daniel beskriver gäller även för Stockholm. Fryshuset jobbar bland annat med avhopparverksamhet och arbetar tillsammans med polisen. Menar att Göteborg är bäst i Sverige på detta.

Jag blir glad att du nämner relationsskapande som en viktig del, för det är nyckeln. En lokalpolis som får jobba relationsskapande är en av de viktigaste förutsättningarna för att vi ska kunna jobba. Detta ser väldigt olika ut i Sverige. Relationsbyggande är A och O. Den som är mest gränssättande det är till den man kommer när man behöver hjälp, säger Johan.

Johan menar att civilsamhället kompletterar myndigheter. Vi är bäst när vi sätter fokus på en person där vi inte ser problemet utan skapar välkomnande vägar in i gemenskaper som till exempel idrott. Han lyfter också att de flesta metoder som finns är inte anpassade efter de unga personer de möter. De unga har låg tillit till samhället, där är civilsamhället den bästa tillitsbyggande funktionen. Samarbetet måste ske med stor finess. Att komma överens om sina roller och hur vi jobbar ihop.

Det kan låta hopplöst, men det relationella arbetet mellan samverkande aktörer måste ske på personnivå. När det blir så här pass allvarligt, när unga individer riskerar att dö, är vi alla människor med hjärtan. Och vi behöver arbeta med utgångspunkt i det, avslutar Johan.

Ali Tabrizi är uppvuxen i Biskopsgården och var med och startade Västra Hisingen Basket med parollen ”Sikta skottet mot korgen”. De är en basketklubb med bra ledare och bra värdegrund.

När samhällen blir ojämlika blir det våldsamt, det är så det fungerar. Det har historien visat, säger Ali. Det är tecken på dåligt ledarskap. Det är fattigt i förorten. Riskfaktorerna finns, men skyddsfaktorerna saknas. Vi måste jobba förebyggande. Känner du dig inte välkommen i normsamhället kommer du bygga gemenskap i en utanförskapsidentitet. Unga behöver ha ställen där de är välkomna. Vi måste ut och satsa på förebyggande arbete.

Politiken nu söndrar och skapar klyftor. Demokratin och inkluderingen måste räcka till alla. Om det inte ändras på saker uppströms, politiskt, kommer vi som liten aktör till slut arbeta ihjäl oss. Vi befinner oss då i slutet av en dålig värdekedja. Vi måste skapa en ny folkrörelse tillsammans med civilsamhället. Ingen vill hamna i fängelse, men alla vill ha en bra uppväxt, avslutar han.

Anna Ekberg är samordnare för Räddningsmissionens verksamhet Solrosen som möter barn och syskon till personer som är frihetsberövade. Hon säger att forskning visar att det finns risk för egen kriminalitet, psykisk ohälsa, sämre skolresultat när man har syskon eller föräldrar i kriminalvården. Solrosen ser sitt arbete som förebyggande och poängterar att vi måste komma ihåg barnen som finns runt frihetsberövade personer och våga prata om situationen med barnen. Det är viktigt att de får information från viktiga och trygga vuxna än från till exempel TikTok.

Andreas instämmer och menar att barnen alltid är de viktigaste. Han poängterar också vikten av att ha två tankar i huvudet samtidigt – att jobba förebyggande för barnen här och nu, men inte låta de kriminella vara, att låta dem bli dåliga förebilder. Framtidstron hos många unga brister och då finns det inte så mycket att välja på.

Daniel menar att föreningsdöden är livsfarlig. Både idrotten och andra föreningar. Det är svårt att driva verksamhet i utsatta områdena, svårt med kontinuitet på grund av de förutsättningar som finns. Han menar att vi inte kan inte bygga på eldsjälar utan det behöver till exempel finnas aktiva föräldrar som följer med barnet på träningen.

Johan berättar om att Fryshuset blir kontaktade varje dag av mammor som har barn i kriminella miljöer som upplever att de ropat på hjälp överallt, men inte blivit hörda.

***

Sammanfattningsvis är samverkan, trygga relationer, meningsfulla aktiviteter, inkluderande miljöer och vikten av en fungerande skola vägar framåt för att kunna motverka kriminalitet och erbjuda vägar ur den.

Tack alla som kom och varmt välkommen till nästa Samsnack, 11/4, 8.30 i Skeppet/Sjömanskyrkan.