Såhär arbetar Göteborgs Stadsmission med barnkonventionen

Den 1a januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Vi på Göteborgs Stadsmission möter många barn vars berättelser vittnar om att deras rättigheter inte alltid tillgodoses. Här svarar våra medarbetare Catarina Berndtsson och Helena Synneby på hur vi arbetar för att göra barn delaktiga och för att ta hänsyn till barnens bästa.

Hej Catarina! Vad jobbar du med och på vilket sätt kommer du i kontakt med barn i ditt arbete?

Hej! Jag jobbar som tillförordnad verksamhetschef för Stadsmissionens boenden och beroendevård. Jag var med och startade upp, och arbetar nära, våra skyddade boenden för kvinnor och barn och kommer på så sätt i kontakt med barn.

Vad innebär det att  Barnkonventionen har blivit lag?

Det är en jättestor fråga. Grundsyftet är att barn ska vara delaktiga och att barns bästa ska tas hänsyn till, på riktigt. Många tänker nog att barnkonventionen har blivit lag kommer att göra stor skillnad. Men det kommer att krävas aktivt arbete med lagen för att det ska bli någon skillnad. 

Jag har i mitt yrkesliv läst många socialutredningar där det står ”för barnets bästa” – men hur vet man det? Vem har frågat barnet? Vi måste arbeta aktivt med att göra barnen delaktiga. Barnet ska tillfrågas om det tycker – jag som vuxen ska inte agera utifrån hur jag tror att barnet tycker.

Perspektivet att föräldrar har rätt till sina barn är väldigt utbrett. Att Barnkonventionen har blivit lag gör att myndigheter tvingas anta ett annat perspektiv. Lagstiftningen ger också det stöd socialsekreterare behöver för att ta ett visst beslut. Utan lagstiftning får det inte samma genomslag.

Lagen har också ett preventivt syfte – en lag signalerar etik, moral och värderingar. Barnkonventionen signalerar att sverige tycker att barn är viktiga. Att alla ska arbeta utifrån barns bästa. Och det signalvärdet är otroligt viktigt. Barn behöver det signalvärdet och den hjälp som lagen innebär.

Hur påverkar Barnkonventionen vårt arbete?

Det många barn på skyddade boenden berättar är att ”jag vet ingenting, ingen har frågat mig”. Det ska vi ändra på.
Barnkonventionen säger bland annat att “Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” samt att “Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.”

Det innebär att de barn som bor på våra skyddade boenden får information om och är med och tycker till när det gäller allt från att planera aktiviteter och meny till frågor kring deras placering: varför är vi här? vad händer nu? Vad tycker jag om att vara här?

På våra skyddade boenden får barnen chans att tycka till genom våra husmöten. Samtidigt som vi har husmöten för de vuxna, har vi ett separat husmöte för barnen. Där diskuteras veckoschemat, när det ska vara tyst, aktiviteter osv. På så sätt gör vi barnen delaktiga i beslutet, istället för att tänka vad vi tror är uppskattat av barnen när vi planerar. De får komma med frågor och tycka till om hur det fungerar – de tillfrågas och är de facto med och påverkar. Vi informerar barnen om hur vi arbetar och säger att de kan vända sig till personal, chef, socialsekreterare, BRIS eller stödlinjen hos socialstyrelsen/ivo om de inte är nöjda. Numren sitter också uppsatta i boendet. 

Vi arbetar med ett barnrättsperspektiv som i praktiken innebär att varje barn ses som ett eget rättssubjekt som har rätt till ett liv utan våld och förtryck samt vid behov stöd och behandling till följd av tidigare utsatthet. Varje barn ska få relevant information, erbjudas delaktighet och få sin rätt till säker skolgång tillgodosedd. Därför har alla barn hos oss en egen kontaktperson.

På våra skyddade boenden samarbetar vi även med Bris, som för samtal med barnen som bor hos oss. Samarbetet är ett projekt som syftar till att utveckla en metod på skyddade boenden som har barnperspektivet i fokus. Metoden ska sedan kunna implementeras på flera skyddade boenden i hela landet. Med i projektet, som finansieras av Postkodlotteriet, är även en forskare från Linköpings Universitet.  

Varför behövs lagen?

Lagen behövs för att barnens bästa verkligen ska komma i första rummet och för att de ska tillfrågas. Men att de tillfrågas, får synas och höras innebär inte att de bestämmer. Om barnen under vårt husmöte önskar sig kladdkaka varje dag betyder det inte att de ska få det. Men det betyder att de ska få lov att önska, och vi ska lyssna på frågan och fråga dem tillbaka: vad tror du om det här? Att vara delaktig i små som stora beslut gör att man blir mer delaktig i sitt eget liv. Det gör också något för den egna utvecklingen, självkänslan och självförtroendet. 

Och för att barn ska våga berätta om vad de har varit med om behövs tillit till att vuxna ska kunna hjälpa dem. När vi gör barn delaktiga och lyssnar på dem, ökar sannolikheten på sikt att barn vågar berätta mer. Barn vet vad som är rätt och fel. Man kan jämföra det med när lagen om barnaga kom – den gjorde bland annat att barn lärde sig att man inte får slå barn och att man har rätt att säga ifrån. 

För oss är det viktigaste att ge barnen en tro på att det finns hjälp att få och att du är viktig. Alla barn ska känna att någon vill ta del av mina erfarenheter och upplevelser. För det är denna lag jätteviktig.

Vilka effekter tror du att vi kan se av lagen?

Jag önskar att jag kunde säga att barns utsatthet barns rätt till delaktighet, att inte bli utsatt för våld mm, skulle minska. Jag tror att att vi kan se en sådan skillnad på sikt, men jag tror att det är lång tid kvar tills den blir verklighet för alla barn i Sverige.

För att det ska bli så tror jag att vi måste förändra vuxnas attityder. Och det kommer att krävas mycket arbete för att implementera denna lag överallt, för att man faktiskt ska lyssna på barnens upplevelser och ta hänsyn till dem utifrån ålder och mognad. Antagligen kommer det krävas fler ändringar i andra lagar för att inkorporera denna lagstiftning i flera lagar.  Det arbetet kommer att ta tid.

Där har vi på Göteborgs Stadsmission ett ansvar att jobba för att lagen ska följas. Vi har en skyldighet att föra barns talan. Det har alla vi som jobbar med barn – vi måste gå i bräschen för att tillgodose barns rättigheter. Vi ska föra barns talan, om ingen annan gör det. 

Hej Helena! Vad jobbar du med och på vilket sätt kommer du i kontakt med barn i ditt arbete?

Hej! Jag arbetar som biträdande enhetschef på Drottninggatan 33 där vi har stort fokus på barn, ungdomar och familjer. Vi driver bland annat en mötesplats för unga, en öppen förskola för unga föräldrar, familjeklubb, utflykter, sommarkollo och andra aktiviteter för familjer. Vi har också ett projekt som fokuserar specifikt på pappor och deras barn. Även våra vägledare träffar många barnfamiljer. På Drottninggatan arbetar vi hårt utifrån att alla barn och ungdomar har rätt till vila, lek och fritid, oavsett socioekonomisk position, något som ju tas upp i artikel 31 i Barnkonventionen.

Vad innebär Barnkonventionen för de verksamheter du arbetar i?

Vi möter både barn och ungdomar i de flesta av våra verksamheter. Vi är ju ingen beslutsfattande myndighet men det är givetvis viktigt för oss att vara insatta i vad Barnkonventionen innebär och hur vi på bästa sätt kan utforma våra verksamheter för att arbeta i enlighet med lagens intentioner.

I vår vägledning och i vår ungdomsverksamhet arbetar vi mycket med stöd i kontakten med myndigheter. En viktig del är att stötta våra besökare i att få sina och /eller barnens rättigheter tillgodosedda. Vi behöver därför hålla oss uppdaterade på vägledande praxis så att vi på så vis kan vara ett stöd för våra besökare. Förhoppningen är ju att myndigheter och domstolar nu kommer att ges ökade möjligheter att sätta barnets rättigheter i fokus samt att barn ska få mer information i ärenden som berör dem

På Drottninggatan arbetar vi redan aktivt med att stärka barnens möjligheter att göra sin röst hörd och vara delaktiga i verksamheter som berör dem (artikel 12 i Barnkonventionen). Inför varje terminsstart bjuder vi in barnen för att de ska få möjlighet att kunna påverka hur och vad vi gör samt ge dem möjlighet att själva kunna hålla i någon aktivitet. Barnkonventionen fokuserar ju just på ett ökat barnrättsperspektiv och tydliggör att det är skillnad på att vuxna har ett barnperspektiv kontra att faktiskt ta in och lyssna på barnens perspektiv. Det tycker vi är viktigt

Vi har också ett Barnråd som består av barn mellan 8-13 år och leds av Stadsmissionens personal tillsammans med en ung besökare.  Barnrådet handlar om att barn ska få lära sig mer om sina rättigheter, kunna identifiera när de inte uppfylls, samt hur de kan hantera detta.

Varför behövs lagen?

Vi ser att det finns en mängd områden där hänsynen till barns rättigheter brister, där det behöver stärkas. Inte minst gällande att barn skall få information om och förstå om beslut som berör dem, samt att det är barnets, inte föräldrarnas, bästa som skall beaktas. Just detta, att varje barn skall erkännas, respekteras och betraktas som rättighetsbärare är långt ifrån självklart.

Vilka effekter tror du att vi kan se av lagen?

Förhoppningsvis kommer vi att se stor skillnad i att lagen ökar möjligheten för myndigheter att ta beslut som sätter barnets rättigheter i fokus, att barn får mer information och tillfrågas i ärenden som rör dem och att de lär sig om sina egna rättigheter och får stöd i att kräva att få dem tillgodosedda. Just nu är det svårt att säga exakt vilken tyngd Barnkonventionen kommer att få i förhållande till annan lagstiftning, och vilka förändringar den kommer att innebära. Vi får helt enkelt följa utvecklingen. Alldeles oavsett detta så kan vi dock redan nu konstatera att vi tvingas diskutera och reflektera ännu mer kring hur vi som organisation kan bidra till att stärka barns rättigheter.