Kartlägg den svenska fattigdomen
Kartlägg den svenska fattigdomen
Särskilt allvarlig är situationen i storstäderna. I Stockholm och Malmö finns det enligt Socialstyrelsen över 700 hemlösa barn. I Göteborg nästan 1 700.
Sedan några år tillbaka samarbetar Sveriges Stadsmissioner med Ersta Sköndalhögskola för att kartlägga fattigdomsutvecklingen i Sverige med utgångspunkt från de tusentals insatser som görs av landets nio stadsmissioner.
Vi har kunnat visa att över 60 procent av dessa insatser rör matutdelning av olika slag. Alltifrån att servera frukost, lunch och middag för ingen eller en mycket låg kostnad i våra öppna verksamheter till att erbjuda människor som lever i utsatthet matkassar och presentkort på mat.
Vi har också sedan forskningsprojektet startade 2013 kunnat se att trycket på stadsmissionerna har ökat.
Det är i dag inte heller ovanligt att kommunernas socialtjänst, som även de är hårt ansatta, hänvisar sina klienter till Stadsmissionen för att få hjälp med sådant som i regel sedan länge varit det offentligas ansvar.
Vi på Sveriges Stadsmissioner menar att detta är mycket allvarligt. Vi gör allt vi kan för att lindra effekterna av fattigdom men detta är inte en fråga som civilsamhället kan lösa på egen hand. Framförallt är vi bekymrade över hur osynlig denna fattigdom är.
När frågan diskuteras i vårt land är det relativ fattigdom som åsyftas, de som har mindre än de flesta men som ändå klarar sig. Eller så pratar man om den internationella definitionen på extrem fattigdom, som är två dollar om dagen,
Oavsett måttet på absolut fattigdom (Sverige saknar för övrigt en egen definition av detta) möter vi många människor som ligger mycket långt under EU-definitionen och den så kallade normen för försörjningsstöd.
Det vi efterfrågar är en nationell kartläggning av fattigdomen i dess fulla vidd och inte enbart utifrån socialtjänstens perspektiv i Sverige som kan landa i en för vårt land fungerande fattigdomsdefinition vilken inte osynliggör allt större grupper.
En sådan skulle leda till att politik, akademi, näringsliv, allmänhet och civilsamhälle talar samma språk och möjliggöra en mer effektiv fattigdomsbekämpning i vårt land.
En sådan behövs. För det finns tveklöst fattiga människor i Sverige.