”Jag kunde inte få ordning på mitt liv utan ett tryggt boende, det var det jag behövde för att kunna förändras.”
Viking jobbar som peer support på Göteborgs Stadsmissions brukarstyrda mötesplats. Nu spenderar han dagarna med att genom musiken stötta personer som bor, eller har bott, på något av Göteborgs Stadsmissions boenden med stöd. Men resan dit har varit lång. Läs Vikings berättelse nedan.
”Droger och alkohol har alltid funnits med i bilden”
Jag växte upp i ett hem på 70-talet där det var mycket alkohol, droger, bråk och kriminalitet. När jag var i 13-årsåldern började jag själv med alkohol och droger. I samma veva började jag intressera mig för musik, framför allt trummor. Musikintresset höll i sig och blev min räddning i livet, tror jag. Men droger och alkohol har alltid funnits med i bilden. Min skolgång fungerade inte alls i grundskolan, men det blev lite bättre när jag började på gymnasiet. Det var runt då, när jag var 17 år, som jag flyttade hemifrån. Jag var i princip hemlös då men bodde inte utomhus utan flyttade runt hos kompisar, och det var mycket festande. Så höll det på i cirka fyra år. Trots min livsstil lyckades jag fortsätta med musiken och jag började spela trummor mer på allvar.
Ett antal år senare gifte jag mig men missbruket fortsatte. Jag fick jobb som målare och det fungerade bra trots allt, men det blev en hel del sjukskrivningar. Jag hade även bostad och betalade min hyra, det såg jag till att sköta. Vi var gifta i elva år innan vi skilde oss. Efter skilsmässan blev missbruket tyngre och mer allvarligt.
”Jag ville bli nykter men jag visste att jag aldrig skulle klara det om jag inte hade ett tryggt boende”
År 2012 blev jag vräkt från min lägenhet. Då sökte jag hjälp hos socialtjänsten för jag behövde komma till ett drogfritt boende som var tryggt och lugnt. Jag ville bli nykter men jag visste att jag aldrig skulle klara det om jag inte hade ett tryggt boende. Jag fick tyvärr inte den hjälpen jag behövde utan istället kantades de kommande åren av många olika boenden som inte var bra för mig. Det var inga drogfria boenden och då kunde inte jag heller hålla mig drogfri. Jag mådde väldigt dåligt den här tiden och kände mig väldigt ensam.
Jag hamnade i trappstegsmodellen som det kallas, där man behöver få ordning på sitt liv och leva upp till olika krav som socialtjänsten ställer på en för att till slut förtjäna ett bra och tryggt boende, och en fast punkt. Men jag kunde inte få ordning på mitt liv utan ett tryggt boende, det var det jag behövde för att kunna förändras.
”Känslan när jag flyttade in går inte att beskriva. Jag kunde ställa in mjölk i kylskåpet utan att den försvann”
Jag fick upp ögonen för Göteborgs Stadsmissions öppna mötesplats St Johanneskyrkan och brukade gå dit för att få i mig mat. Men jag ville aldrig prata med någon, det var för skamfullt. Jag fick så småningom en ny kontakt på socialtjänsten och då fick jag äntligen den hjälpen jag behövde. Jag bad om att få komma till boende Öjersjö på Göteborgs Stadsmission, då jag hade hört så mycket gott om det. Jag fick till slut flytta dit och det var där jag blev helt ren och började få ordning på mina läkarkontakter. Det var ett ordnat boende där jag fick ha med mig hunden, kunde äta frukost varje dag och började få struktur på mitt liv. Efter några månader där fick jag flytta till en referenslägenhet. Ytterligare några månader senare fick jag tips om Bostad först. Jag tog upp det med min kontakt på socialtjänsten och sedan var bollen i rullning.
Den 1 augusti 2017 fick jag min Bostad först-lägenhet. Jag trodde inte det var sant. Känslan när jag flyttade in går inte att beskriva. Jag kunde ställa in mjölk i kylskåpet utan att den försvann. Jag trivdes som fisken i vattnet. Jag behövde inte leva upp till några krav utan kunde bara fokusera på att ta hand om mig själv. I början tog jag det med ro, och vågade inte skaffa några grejer till lägenheten, jag vågade inte tro på att det skulle hålla. Det är ingen idé för om ett halvår är jag ute härifrån ändå, tänkte jag. Man kan ta en person från gatan men du kan inte ta gatan ifrån en person. Efter två år fick jag ta över förstahandskontraktet och jag bor fortfarande kvar än idag. Om jag inte hade fått hjälp av Göteborgs Stadsmission – jag vill inte ens tänka på det. Jag kanske inte ens hade levt idag.
”Det är min tur nu”
När jag fick min Bostad först-lägenhet fick jag också så bra stöd gällande myndighetskontakter. Jag var fortfarande inte klar i huvudet hur jag skulle sköta allting för det var så mycket som släpade efter. Jag tog tag i min skuldsanering själv och när jag fick hjälp med den kände jag ”det är min tur nu”. Sedan jag flyttade in i min lägenhet har jag blivit skuldfri, fått körkortet tillbaka och har även fått en timanställning på Göteborgs Stadsmission. Jag jobbar med brukarinflytande där jag bland annat har startat en musikgrupp dit tidigare och nuvarande boende på Stadsmissionen kan komma och umgås och spela musik tillsammans för att skapa sammanhang och bryta ensamhet och isolering.
Jag har hållit på med musik i hela mitt liv och vet hur bra det funkar. Musiken har betytt allt för mig i livet, det har varit en tillflyktsort och har spelat en stor roll för min utveckling. Musik för mig är mitt liv, utan det funkar ingenting tycker jag.
Att vara anställd här känns overkligt. Jag tar det med ro och vågar inte glädjas för mycket för jag vet hur fort saker och ting kan förändras, jag har det alltid med mig i bakhuvudet. Men jag är inte lika rädd nu, för blir jag för rädd kanske jag inte vågar att gå framåt. Det har verkligen varit en resa. Jag har varit missbrukare i ungefär 30 år. Jag minns en julafton, år 2014, den spenderade jag utomhus, sittandes under en trappa intill en snödriva. Och nu är jag här.