Henrik är vår nya peer support

Under våren 2023 anställdes Henrik som peer support på Göteborgs Stadsmission. Hans roll innebär att vara en professionell kamratstödjare som stöttar och finns tillgänglig för dom som bor eller har bott på Göteborgs Stadsmissions olika boenden med stöd. Läs hela Henriks berättelse här!

”När jag tänker tillbaka på min resa så är jag bara glad att jag lever”

Jag hade en jättelycklig barndom, och det var mycket kärlek hemma. Jag började tidigt med kampsport och där mötte jag en mansdominerad och grabbig värld. Den miljön var inte alltid bra men jag såg upp till dom, jag var yngst där och blev omhändertagen vilket gav mig mycket självförtroende. Jag började också tidigt testa alkohol och droger. Jag har alltid varit äventyrlig och inte haft så mycket spärrar vilket ledde till att jag gjorde mycket tokigheter genom åren som jag kanske inte borde ha gjort såhär i efterhand. I mitt kompisgäng var vi vilda och utmanade varandra hela tiden. Jag såg inget fel i det då, vi festade mycket och hade jättekul.

När jag tänker tillbaka på min resa och allt som har hänt så är jag bara glad att jag sitter här idag och att jag lever. Det finns en varningsklocka inbyggd i mig som alltid har funnits. När det har blivit extremt så har jag kunnat stoppa mig själv. Jag tror att det är kärleken till min familj som har räddat mig. Men tyvärr är det inte alla som har den spärren. Hälften av mitt gamla kompisgäng är döda idag, och ett par stycken sitter i fängelse. Tyvärr har det blivit en del begravningar att gå på genom åren.

”Ingen kunde säga till mig då att något var fel – för mig var det inga problem”

Jag gick ut gymnasiet med bra betyg, började jobbade inom byggbranschen och fick en egen familj. Det var någonstans här mitt beroende tog fart. Det började med alkohol i små doser som sedan eskalerade till ett beroende. Pengarna började ta slut och jag fick ta lån för att betala för mitt missbruk. Men ingen kunde säga till mig då att något var fel, för jag tyckte inte att det var några problem. Min familj fanns där för mig hela tiden men jag ville inte ha någon hjälp.

Det eskalerade mer och mer och jag kom till slut till en punkt då jag insåg att antingen måste jag ta tag i mitt liv eller så kommer jag förlora det. I den här perioden kom vändpunkten då jag var med i en allvarlig bilolycka. Som tur var blev det bara materiella skador. Den olyckan fick mig att förstå mitt destruktiva sätt att leva och att det var allt eller inget i mitt sätt att hantera droger. I allt det vansinniga så kommer det ibland en vettig tanke som inte är helt styrd av beroendet och då bad jag familjen om hjälp. Dom började dra i trådar och jag fick kontakt med socialtjänsten och påbörjade en behandling.

”Jag kände då att jag ville jobba med missbruk för där kan jag göra som mest nytta”

Jag tyckte att jag visste allt och var bäst på allt men det började vi bryta ner under behandlingen och det var en förändring jag behövde göra. Jag hade provat att leva på mitt sätt och det blev bara värre och värre så nu fick jag börja lyssna på någon annan. Så fort jag kom in på behandling så kom jag i kontakt med Göteborgs Stadsmissions mötesplats Sankt Johanneskyrkan. Där fick jag först upp ögonen för en värld som jag tror de flesta inte vill se eller vet om, med matutdelning och hemlöshet. Där fick jag massor av stöd, underbar personal, god frukost och gratis bröd som jag tog med mig hem ibland. Jag har varit runt på flera ställen och det som är speciellt här på Göteborgs Stadsmission är att alla här gör det från hjärtat.

Jag förstod ganska tidigt under behandlingen att jag inte kunde återvända till byggbranschen för den var inte bra för mig. Jag fick istället höra att jag borde jobba med människor och att jag med rätt guidning kunde bli en bra drogterapeut. Jag tyckte det lät spännande och i samband med att jag mådde bättre så sökte jag till en utbildning som behandlingspedagog. Jag gick regelbundet på NA-möten (anonyma narkomaner) under den här tiden, det gör jag än idag, och under ett möte så träffade jag en person som jobbade som peer support. Jag insåg fort hur stor betydelse det har att kunna erbjuda stöd kring något man själv har varit med om. Jag kände då att jag också ville jobba med missbruk för det är där jag kan göra som mest nytta. Därför påbörjade jag min utbildning till peer support hos NSPH i Göteborg under hösten 2022.

”Det är så viktigt att kunna ta makten över sitt eget liv”

Under våren 2023 blev jag anställd som peer support på Göteborgs Stadsmission. Min roll innebär att vara en professionell kamratstödjare som stöttar och finns tillgänglig för dom som bor eller har bott på Göteborgs Stadsmissions olika boenden med stöd. Jag erbjuder dom all min tid, jag kan släppa allt och träffa personer precis när och var dom behöver mig. Jag hoppas kunna stötta och hjälpa dom personerna som behöver mig med hjälp av den egna erfarenheten jag har. Det är skithäftigt! Rollen som peer support flyter mycket ihop med den personen som jag är privat och det är därför det passar så himla bra för mig. Det faller sig i min natur att göra detta. Jag har mycket erfarenhet av det här livet och den erfarenheten använder jag mig av nu. Jag läser också av människor väldigt bra och ser hur dom mår.

Jag har kommit långt i min resa och jag har processat allting så det är därför det funkar så bra för mig. Här kan jag vara mig själv och det är så underbart. Bättre än såhär har jag aldrig mått!  Men jag måste hela tiden fortsätta jobba med mig själv, om jag tror att jag är frisk så kan det bli farligt. Nu vågar jag titta tillbaka på mitt liv med fullt öppna ögon och se det för vad det är. Men det är ett ständigt arbete och det får jag aldrig glömma bort.

”Jag är en medmänniska med egna erfarenheter som kan erbjuda all min tid”

Här har jag mycket frihet att själv utveckla min roll och hur vi ska jobba med peer support inom organisationen, med mycket stöd från kollegor och chefer. Jag ansvarar för vår brukarstyrda mötesplats som har träffar två gånger i veckan. Vi ska också åka på ett läger i sommar vilket blir ett fint avbrott från vardagen för brukarna och ett bra tillfälle för mig att lära känna dom ytterligare. Det som skiljer mig från den övriga personalen är att många brukare kan tycka att det känns lättare att öppna upp sig för mig eftersom jag själv har varit där, i samma situation. Jag har heller ingen kontakt med några myndigheter och för ingen journal. Jag är en medmänniska med egna erfarenheter helt enkelt som kan erbjuda all min tid, och har bra med resurser för att kunna göra ett bra jobb.

Det här är det jag vill göra, det är mitt kall och jag lever min dröm just nu. Och jag tror det märks! Jag är glad att finnas med i andras liv och hjälpa till på riktigt!