Han kan bli årets volontär

Varje onsdag hittar du honom i caféet i S:t Johanneskyrkan och varje fredag packar han och delar ut mat till behövande. Han tar sig även an mer tillfälliga uppdrag och bidrar till utveckling av verksamheten där han är. Jens Lindgren är en av tio finalister i Årets volontär.

Jens Lindgren är en hängiven och engagerad volontär som är på Göteborgs Stadsmission minst två pass i veckan. I år har han blivit nominerad till Årets volontär och är en av tio finalister.

– Jag blev väldigt glad och lycklig när volontärsamordnaren Isabelle Olausson ringde mig och frågade ”Är det ok att vi nominerar dig?” Jag blev jätteglad! Det har jag levt på! Skulle jag inte vinna så blir jag inte ledsen för det för jag har fått min bekräftelse och blivit boostad som bänken bara av nomineringen! Jag är nominerad och har gått till final!, säger Jens Lindgren.

– Jag är stolt över att vara volontär. Jag delade om nomineringen i sociala medier och det har öst in reaktioner. Och just att hjälpa till på Stadsmissionen gör att folk ”Wow vad häftigt!”. Folk tycker att det är bra och de säger att de också vill hjälpa till.

Camilla Jonsson är livsmedelsansvarig och volontärsamordnare i Stadsmissionens verksamhet S:t Johanneskyrkan. Hon säger så här om Jens:

– Jens är en fantastisk volontär som alltid är glad och skojfrisk. Han bidrar jättemycket till vår verksamhet. Inte bara att han kommer och gör sina pass utan han vill vara med och utveckla verksamheten. Han har bland annat varit med och utvecklat vårt system kring matutdelningen. Förut packade vi i pappkassar på golvet. Nu har vi ett hyllsystem med backar, vilket ger en mycket bättre översikt och är mer ergonomiskt.

TRÖTT PÅ SITT JOBB

Men hur började allting? Jens Lindgren var trött på sitt jobb. Söndagskvällarna kändes aldrig roliga och 2019 valde han att säga upp sig. Planen var ett sabbatsår för att fundera kring vad han ville med livet. 2020 slog pandemin till och läget blev ett helt annat. Jens hade redan tidigare haft tankar kring att engagera sig som volontär och så kom det sig att han sökte volontäruppdrag på Göteborgs Stadsmission hösten 2020. Han fick komma och träffa Camilla Jonsson i S:t Johanneskyrkan.

– Den känslan när jag gick in i S:t Johanneskyrkan var fantastiskt god. Det var en skön stämning. Jag är ingen kyrkomänniska generellt sätt, men det här var en mötesplats för alla. Jag kände värme. Det satt folk i caféet och i bänkarna låg det några och sov. Jag kände att här vill jag vara och så blev det.

Han började jobba i kyrkans café varje onsdag och ganska snart kom matkasseutkörningen på tal. Jens som ville bidra mer hoppade på det också. Varje fredag packade han kassar och körde ut i det som blev hans område med Majorna, Masthugget och Haga. Med tiden har matkassehanteringen förändrats och istället för utkörning får de personer som har matabonnemang komma och hämta maten på Stigbergsliden.

– Jag blir nästan nostalgisk när jag tänker tillbaka. I början packade vi matkassarna i garaget. Vi har inte kvar pappkassarna utan packar i backar i de här hyllsystemen som jag varit med och drivit igenom. Det blir lite enklare. De flesta som kommer har ändå något de packar ner maten i och annars har vi kassar här, säger Jens.

ALLA LIKA VÄRDA

Även om basen för Jens är fortsatt de fasta passen på onsdagar och fredagar dyker det ibland upp andra förfrågningar om att hoppa in på olika pass. Som att skjutsa kyrkans besökare till en barbershop där de bjuds på rakning och klippning eller servera vid högtider.

– Det är andra julen nu som jag ska vara med och servera julbord. Fantastiskt kul det också! Det är så mycket folk. Jag kommer vara där på juldagen. I somras var jag med besökare från S:t Johanneskyrkan på ett sommarläger. Jag och två till ansvarade för aktiviteter och vi spelade boule, ordnade femkamp och musikquiz bland annat. Det blev många samtal och de som var med berättade transparant om sina liv. Jag var jävligt boostad när jag kom hem därifrån. Och vi hade sån tur med vädret hela veckan!

Besökarna i S:t Johanneskyrkan lever ofta i ensamhet och många har det extremt svårt med sin ekonomi. Deras situation är kanske annorlunda än för många andra, men i övrigt är de som vem som helst. Jens uppskattar mötet och samtalen med besökarna.

– Det går inte att se på människor om de har det tufft eller inte. Det har förändrat mig. Det blir en tacksamhet på ett sätt. Människor öppnar sig och berättar om sitt liv för mig. Det påverkar mig. Särskilt när det finns barn med i bilden också. En del som kommer till matutdelningen har sina barn med i vagnen. Jag tänker på dem när det pratas om inflation och stigande matpriser. Vi ser kaffe som kanske ökat med 25 kronor. Det är mycket pengar för dem som redan lever på marginalen. Och har du då barn med allt vad det innebär… För dem blir det ännu tuffare.

Det är uppenbart att Jens tar in de människor han möter och känner för dem. Han återkommer till olika samtal han haft och livsberättelser han har fått ta del av. Han beskriver att det blir allt tydligare för honom att alla människor verkligen är lika och har samma värde och rätt att existera.

– Alla har inte fått en silversked i munnen. De har lika stort värde ändå som dem som sitter med feta plånböcker och visitkort med en snygg titel. Alla människor är lika mycket värda oavsett religion, hudfärg eller vad som helst. Vi är här och förvaltar det här jordklotet tillsammans och vi måste ta hand om det tillsammans. Vi är här bara till låns.

TANKAR OM FRAMTIDEN

Det har gått över tre år sedan Jens lämnade sitt jobb för att fundera över sitt liv. Men blev det något nytt jobb sen?

– Nä, nä. Nu fyller jag 65 år i år. När jag sade upp mig var jag någonstans mitt emellan. Jag visste inte hur rastlös jag skulle bli så det var ett test för mig själv, men i och med att detta med volontärjobbet kom kände jag att näe jag vill inte gå tillbaka till det vanliga arbetslivet igen. Jag har gjort mitt och jobbat i 45 år. Det här räcker nu. Förflyttningen från att jobba till att bli volontär blev perfekt för mig.

Hur tänker du framåt?

– Det vet jag inte. Nyfikenheten kanske gör att jag provar andra saker framöver. Jag är väldigt fotbollsintresserad. Det finns en fotbollsskola i Colombia som drivs för gatubarn, och det finns någonstans i tankarna att kanske kunna åka dit och vara en del av det i några månader som volontär. Men just nu är basen Stadsmissionens för mig. Jag trivs väldigt bra med det, säger Jens.

Årets volontär utses av Volontärbyrån som en del i att hylla alla volontärer som engagerat ställer upp med sin tid och kunskap runt om i landet. Vinnaren presenteras på Internationella volontärdagen 5 december. I år hade 120 personer nominerats från sina respektive organisationer. Volontärbyrån har utsett 10 finalister och en vinnare väljs bland dessa. Vi håller tummarna för Jens!