Göteborg sämst i klassen

Årets statistik över antalet hemlösa är ingen rolig läsning för Göteborgs politiska ledning. Staden toppar den nationella ”listan” med fler hemlösa än det betydligt större Stockholm, skriver Lennart Forsberg och Åsa Vilu i Göteborgs-Posten 28/12 .

Så här i slutet av året brukar det vara populärt med listor. Inte sällan toppas dessa listor av någon eller något positivt, sådant som står ut på ett särskilt bra sätt. En ranking som däremot inte är någon kul läsning är Socialstyrelsens aktuella hemlöshetsstatistik. Framförallt inte ur ett Göteborgskt perspektiv. Vår stad toppar den nationella ”listan” med 3 802 människor i hemlöshet. Det är ungefär 600 fler än i Stockholm, som har betydligt fler invånare. I hemlöshetsstatistiken ingår inte bara de som sover ute, vilket är en relativt liten grupp, utan även individer som bor på akutboenden, härbärgen eller som flyttar runt bland tillfälliga boendelösningar. Ett temporärt tak över huvudet räcker dock inte. Det sliter hårt att inte ha en egen dörr att stänga. Hemlöshet skapar otrygghet och ökar risken missbruk och psykisk ohälsa. Utan ett eget hem är det också svårt, i det närmaste omöjligt, att sköta arbete eller studier. För barn vars familjer inte har ett permanent boende är situationen särskilt allvarlig. I Göteborg handlar det om hela 683 minderåriga som flyttar runt med sina föräldrar. Då räknas varken utsatta EU-medborgare eller papperslösa in och mörkertalet är stort.

Att Göteborg, som sedan 2015 har en genomarbetad hemlöshetsstrategi och en nollvision när det kommer till hemlöshet, inte lyckats bättre är oacceptabelt. Även om intentionerna är goda är det uppenbart att det är något som fattas. Ord och fraser som ”Alla människor skall ha samma möjligheter att leva att gott liv” och ”Att ha ett hem är grundläggande för möjligheten att forma vår tillvaro och planera för framtiden” riskerar att bli just bara vackra ord i ett strategidokument, vilka inte har något med verkligheten att göra.

Stadsmissionen möter varje dag människor, inte minst barnfamiljer, som mår fruktansvärt dåligt av att inte ha någonstans att bo. I dag drabbar hemlösheten inte längre bara personer som även på andra sätt befinner sig i utsatthet, utan kan bottna i ren fattigdom eller brist på kontakter. Steget från att ha ett hem till att hamna på gatan har blivit kortare. En konkurs, skilsmässa, långvarig sjukdom eller arbetslöshet gör allt oftare att människor förlorar sin bostad. Och trots att det beslutats om att inga barnfamiljer skall vräkas förekommer det fortfarande i vår stad. De senaste 10 åren har 200 barnfamiljer i Göteborg avhysts från sina hem, 11 av dem i år. Det visar uppgifter från Kronofogden. Även allt fler äldre råkar ut för samma sak.

Under 2018 skall Göteborgs stads hemlöshetsstrategi utvärderas i sin helhet. Då är det oerhört viktigt att man går till botten med varför utvecklingen går åt fel håll och varför hemlösheten i vår stad är större än i jämförbara städer. Vad är det som gör att allt fler göteborgare saknar en egen dörr att stänga? Hur ser framtiden ut för de barn som växer upp utan ett eget hem?

Stadsmissionen har under lång tid arbetat tillsammans med staden runt hemlöshetsfrågorna och vi vill självklart fortsätta att vara en del av lösningen. I vår organisation finns både kunskap och erfarenhet som säkerligen kan ge svar på en del av de frågor som måste ställas. Skall man kunna vända utvecklingen är vi övertygade om att stadens aktiviteter måste öka, det förebyggande arbetet måste blir mer omfattande och framförallt att civilsamhällets organisationer måste bli involveras i än högre grad. Annars kommer Göteborg att fortsätta toppa den sorgligaste av alla listor. Det går vi inte med på.

Lennart Forsberg, Socialchef Göteborgs kyrkliga stadsmission

Åsa Vilu , bitr Socialchef Göteborgs kyrkliga stadsmission