Frukostseminarium gav olika perspektiv på fattigdomen i Göteborg

På tisdagsmorgonen öppnade Mötesplats St: Johanneskyrkan upp sina dörrar för ytterligare ett frukostseminarium. Martin Ärnlöv, VD/direktor på Göteborgs Stadsmission hälsade välkomna och presenterade dagens tema – Sveriges Stadsmissioners fattigdomsrapport.

Catarina Dunghed från Göteborgs Stadsmission inledde morgonens samtal med att sammanfatta Sveriges Stadsmissionens Fattigdomsrapport 2023 – ”Nu skäms man inte längre. Det är så många som sitter i samma båt.” Årets rapport visar att det kommer fler och fler besökare till Stadsmissionen som inte har råd att klara sina basala behov. De flesta som söker hjälp lever på långvarigt försörjningsstöd och den vanligaste hjälpen som efterfrågas handlar om mat. Det kan till exempel handla om att äta sig mätt för stunden eller få en matkasse.

Sveriges Stadsmissioner har sammanfattat sex krav för att bryta fattigdomen:

• Tillsätt utredning om den nya växande fattigdomen
• Permanenta och utvidga det tillfälligt utökade bostadsbidragets
• Rikta statsbidrag för frukost, lunch och på lov för barn i ekonomisk utsatthet
• Utred höjning av riksnormen för försörjningsstöd
• Utred hur det går att underlätta för arbetande fattigas försörjning
• Höj grundavdraget så att fler med låga inkomster kan leva på sin lön

Seminariet fortsatte med att välkomna panelen upp på scen:

• Catarina Dunghed, områdeschef, Göteborgs Stadsmission
• Liv Landell Major, politiskt sakkunnig, Majblomman
• Michael Ivarson, förvaltningsdirektör Socialförvaltningen Centrum, Göteborgs Stad
• Marcus Herz, docent i socialt arbete, Göteborgs Universitet
• Dragana Douhabi, fyrabarnsmamma med erfarenhet av att leva i fattigdom

”Jag tycker mest synd om barnen”

Dragana inledde med att berätta hur hennes liv påverkas av den ekonomiska utsatthet hon befinner sig i. ”Jag tycker att det mest drabbar barnen. Dom kan inte leva som andra barn och gå i olika fritidsaktiviteter. Min dotter gick på stan med en kompis och ringde hem för att fråga om jag kunde swisha 50 kr så hon kunde köpa något. Men det gick ju inte. Många barn får sitt barnbidrag insatta på sina konton, men vi behöver dom pengarna för att klara oss. När jag är i affären och handlar får jag vända på varenda krona, och trots det är vår frys helt tom den 15 varje månad. Vad ska jag göra? Barnen måste ju äta. Jag jobbade som städerska i 25 år, sedan blev jag sjuk och jag inte jobba längre, även om jag vill. Jag har inte valt att vara sjuk. Det är inte lätt att vara barn och se hur deras mamma har ont. Det är inte roligt för dom.”

Majblomman vittnar om större och mer basala behov

Liv känner igen Dragans historia väl, då många ensamstående mammor likt Dragana kommer till Majblomman för att få stöd. ”Det här är vanliga, riktiga människor. Vi ger ekonomiskt stöd för enkla saker till barnen, som fritidsintressen. Majblommans insamling slog rekord i år men trots det säger våra lokalkontor att det behövs mer då behoven bara växer. Det nya normala för oss är att vi ger mer stöd till mer basala saker som vantar, mössor, halsdukar, blöjor och välling. Många upplever att de inte får den hjälp som de har rätt till och då ger nog många upp och söker inte hjälp längre. Av erfarenhet vet vi att många som har det knapert ekonomiskt ofta har andra svårigheter som försämrad hälsa, svagt nätverk och kanske även begränsad kunskap om hur och på vilket de kan söka hjälp.

Vi upplever också att vi får för lite mothugg från politiken när vi gör en problembeskrivning av vad vi ser. De allra flesta håller med men trots det så levererar inte samhället, och vi får bara mer och mer att göra”.

Många stora sociala utmaningar i Göteborg

Mikaels reflektioner efter 34 år som socialarbetare och nu förvaltningsdirektör är att det är mycket som inte har blivit bättre. ”Staden har glidit isär och dom som har det tufft får det ännu tuffare. Vi ser inom socialtjänsten att försörjningsstödet har minskat i många år men samtidigt ser vi att det är grupper som faller längre och längre bort. När avstånden ökar minskar också tilliten till myndigheterna och det är en av grunderna i ett demokratiskt samhälle, att vi håller ihop. Vi vill inte ha ett ”vi och dom-samhälle” i Göteborg. Jämför vi de två senaste jämlikhetsrapporterna har vi inte blivit en mer jämlik stad. Men det är ett långsiktigt och strategiskt arbete som tar tid. För att uppnå en mer jämlik stad behöver vi jobba mer tillsammans, och samarbeta ännu mer med andra statliga myndigheter.

Vi ser också att gruppen som är långtidsarbetslösa ökar och att det tar längre tid att ta sig ur arbetslösheten. Det är tufft att söka jobb, samtidigt som samhället ställer höga krav på den enskilda individen. Här måste vi samarbeta med psykiatrin, Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Politikerna behöver även följa upp sina beslut och se vad som faktiskt fungerar och inte. Jag ser även fram emot den nya socialtjänstlagen där stort fokus ligger på tidiga insatser”.

Efterfrågar mer pengar till forskning om fattigdom

Markus bidrar med ett forskarperspektiv till samtalet och han är inte heller förvånad över den här utvecklingen. ”I rapporten står det att civilsamhället är ett komplement till det statliga, men jag håller inte med. Civilsamhället tar ett allt större ansvar. Det finns mycket myter kopplat till social utsatthet och en mentalitet bland många att man ska klara sig själv. Man måste komma ihåg att det är ett heltidsjobb att söka bidrag, hålla kontakten med kommunen och sjukvården och så vidare. Här finns en obalans på vilka krav som ställs av kommunen på den enskilde individen. Jag efterfrågar också mer pengar till forskningen om fattigdom, det behövs”.

Klicka här för att läsa Fattigdomsrapporten 2023