Frukostseminarium – ”Att arbeta med människor i papperslöshet”
Årets första frukostseminarium gick av stapeln den 19 januari med temat ”Att arbeta med människor i papperslöshet”. Det blev ett samtal om mänskliga rättigheter. Ingen människa förtjänar att lämnas till sitt öde, oavsett om hen har papper eller ej. Alla är vi människor som har samma behov och rätt till ett värdigt liv. Budskapet som alla enades om är att vi aldrig får ge upp och vi måste hjälpas åt på alla fronter för att göra vad vi kan för en av samhällets mest utsatta grupp och där spelar aktörer som Svenska kyrkan och civilsamhället en stor roll.
”En reva i samhällskroppen”
Morgonen inleddes med en presentation av rapporten ”En reva i samhällskroppen” – om Svenska kyrkans arbete med människor som lever i papperslöshet, som presenterades av Mathilda Olsson, Linnéuniversitetet samt Inger Awenlöf Ehrstedt. Ordförande, Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås. Rapporten undersöker hur medarbetare i Svenska kyrkan ser på kyrkans diakonala roll och uppdrag i mötet med människor i en situation av papperslöshet.
Den första delen av rapporten handlar om hur det är att leva i papperslöshet idag. Svårigheter som psykisk ohälsa, arbetslöshet och matfattigdom är vanligt förekommande och många söker hjälp för de mest basala sakerna. Endast 11 procent av diakonerna upplever att man kan möta dessa personers behov. En person som lever i papperslöshet likställde sin relation med Sverige med en våldsam relation. ”Man vill lämna men vet inte hur. Det finns en stark känsla av att vara ovälkommen och oönskad. I mitt land dödas folk direkt, här dör man långsamt.”
Många vittnar om att de ser samhället som passivt våldsamt genom fråntagande av sina rättigheter. Detta skapar både psykisk och fysisk ohälsa.
Del två av rapporten handlar om kyrkans uppdrag i relation till människan och vikten av att kyrkan står på de utsattas sida. I kyrkan ska man inte bedömd efter medborgarskap utan efter att man är människa. Den tredje och sista delen av rapporten sammanfattar resultatet av allt insamlat material som har sammanfattats till fem olika punkter.
- Behovet av gemensam reflektion
- Arbetet utförs av få församlingar – ”Vårt nätverk är unikt”
- Ensamhet i sitt arbete – ”Den ensamma diakonin”
- Svårighet i sitt arbete – ”En uppförsbacke”
- Samverkan – ”En ensams händer kan ej bygga en fredens värld.”
Rapporten tar även upp rekommendationer för det framtida arbetet i form av utvecklat samarbete, en högre grad av närvaro, återinförande av kyrkofriden samt vikten av hopp och framtidstro.
”Genom att hålla oss konkreta och få ett avgränsat uppdrag är det lättare att hålla över tid”
Efter presentationen av rapporten välkomnade Martin Ärnlöv, moderator och Direktor/VD på Göteborgs Stadsmission den övriga panelen upp på scen:
- Åsa Wikman. Stiftsdiakon, Svenska kyrkan Skara
- Matilda Brinck-Larsen. Verksamhetsansvarig, Agape Göteborg
- Zainab Hussaini. Chef för Hälsofrämjande och Social Hållbarhet på Svenska Röda Korset.
Matilda Brinck-Larsen presenterade Agape som är en politiskt och religiöst obunden frivilligorganisation som jobbar för ensamkommande barn och ungdomar. Ungefär 1800 ungdomar i Göteborg har på något sätt fått hjälp från Agape sedan 2015. Matilda menar att det lätt kan bli övermäktigt om man ska försöka ”lösa situationen” för en person, och att det då är viktigt att se till behov som är mer konkreta, som tex att bidra med ett sammanhang dit man kan komma och umgås och samtala eller stötta med en praktikplats. ”Genom att hålla oss konkreta och få ett avgränsat uppdrag är det lättare att hålla över tid – det är superviktigt för oss.” Matilda Brinck-Larsen menar också att man måste tro att det går att påverka dom här frågorna och att det finns massor kvar att göra, och att vi såklart måste göra det arbetet. Hon gav även Göteborgs stad en eloge för deras arbete med ”tak över huvudet-garantin”.
Zainab Hussaini på Röda Korset lyfte tre av deras insatser som är relevanta för målgruppen: migrationsrådgivning, vårdförmedling samt lokalt påverkansarbete för att trycka på statliga myndigheter som inte tar emot papperslösa att faktiskt göra det. Zainab tryckte också på vikten av samverkan där dom har ett system som heter ”särskilda hänvisningar” där de vidarebefordrar personer till andra ställen i de fall där Röda Korset inte kan hjälpa till.
”Vi är människor och det står över allting annat”
Åsa Wikman jobbar med att utveckla diakonin i församlingarna i Skara-området och menar att dem som jobbar med papperslösa är väldigt hårt belastade då det är för få församlingar som jobbar med människor i papperslöshet. Det är en grupp som finns överallt och alla församlingar möter dom, men på grund av en rädsla att göra fel så hänvisar man dom vidare till de församlingar som arbetar mer strukturerat med frågan, vilket leder till en snedfördelning av arbetet. Även Åsa belyser vikten av att inte komplicera det för mycket, då detta handlar om människor som behöver samma sak som alla andra. Hon menar också att Svenska kyrkan har ett större ansvar. ”Det spelar ingen roll vart man är medborgare – vi är människor och det måste vi komma ihåg i kyrkan – det står över allting annat.”
Åsa reflekterar över två olika riktningar som hon vill se under 2024. ”Den ena riktningen är utåt och då menar jag samverkan genom att gemensamt ta ansvar för de behov som finns här idag. Den andra reflektionen är inåt, att vi inom Svenska kyrkan ser över vår organisation. Det är viktigt att personalen inte är själva i detta, och att det finns mod och hopp. Vi får inte vara rädda och det är vi för mycket idag. Det är ju inte kört – det är vi, folket, som bestämmer vilken politik som förs. Vi kan inte backa nu utan vi måste ta ett steg framåt.”