Fattigdomsrapporten 2024 – ”Jag hade ingen aning om att det var så svårt att få hjälp”
”Jag fick ju liksom en chock, jag hade ingen aning om att det kunde vara så här svårt att få hjälp.” Madelen Blomberg, Fattigdomsrapporten 2024.
Allt fler människor i ekonomisk utsatthet söker sig till Stadsmissionen för att få hjälp med mat. Många av dem som kommer till oss lever på försörjningsstöd, sjuk- eller aktivitetsersättning – men det räcker inte att leva på. Andra får ingen hjälp alls från samhället, trots att de har rätt till det.
Fattigdomsrapporten 2024 visar att myndigheternas oförmåga att stötta människor i utsatthet handlar om brister i tillgänglighet, bemötande och kommunikation. Forskningen pekar på att höjda trösklar hos kommunernas socialtjänster för att få bifall på ansökan om ekonomiskt bistånd, bristande rättssäkerhet samt diskriminering i socialtjänstens handläggning, kan vara en möjlig delförklaring till de senaste årens stora minskning av ekonomiskt bistånd.
Höjda trösklar och ökade krav för att få ekonomiskt bistånd gör att fler människor i ekonomisk utsatthet söker hjälp hos civilsamhället – när välfärdssamhället sviker dem.
Läs Fattigdomsrapporten 2024 här
Hör människor berätta om hur det svenska skyddsnätet har svikit dem
Det var flera gånger som jag bröt ihop och kände att jag struntar i det här, jag orkar inte, jag klarar inte av det här.
Madelen Blomberg och hennes sambo arbetade tillsammans för ett svenskt företag som planerade att etablera sig i Spanien. Under deras tid Spanien föddes deras första barn. När de väntade sitt andra barn bestämde de sig för att flytta tillbaka till Sverige.
Vad de inte hade förutsett var att det skulle dröja hela sex månader innan Madelen fick tillgång till föräldrapenningen. Under den tiden räckte pengarna inte till, eftersom sambons lön var låg och han hade svårt att hitta ett heltidsarbete.
Detta ledde till att Madelen tvingades ansöka om försörjningsstöd, en process som visade sig vara betydligt mer utmanande än hon hade förväntat sig.
Det känns som att du ska gå ner så långt för att få hjälp. Och det skulle vara trevligare att få hjälpen medan man fortfarande kanske har i alla fall näsan över vattenytan.
Klas Detrumf har arbetat som rörmokare, men efter en arbetsskada blev han sjukskriven och förlorade så småningom sitt jobb. Arbete hade varit ett sätt för honom att bearbeta tidigare traumatiska upplevelser, och när han förlorade det föll han in i en djup kris med självmordstankar.
Trots sin utsatta situation dröjde beslutet från Försäkringskassan, och Klas nekades ekonomiskt stöd från socialtjänsten. Till slut blev han hemlös.
De bara sitter där och beslutar, de lyssnar inte på vad man säger.
Denise Baziruwiha är undersköterska och ensamstående mamma till tre barn, varav två fortfarande bor hemma. Efter många år inom hemtjänsten utvecklade hon svår artros som orsakade konstant smärta i leder och muskler, vilket ledde till flera operationer. Denise blev heltidssjukskriven, men trots hennes tillstånd ansåg Försäkringskassan att hon borde återgå till arbete.