Fattigdomsrapporten 2021 – människor får inte det offentliga stöd de har rätt till
Den 17 oktober på internationella fattigdomsdagen släpper Sveriges Stadsmissioner sin årliga fattigdomsrapport. Årets rapport fokuserar på ”de ohjälpta”. Människor som har rättigheter i det svenska välfärdssystemet, men som av olika skäl inte får stöd. I stället köar de till Stadsmissionen och övriga civilsamhället för mat och kläder.
Årets fattigdomsrapport fokuserar på de ohjälpta, personer med rättigheter i det svenska välfärdssystemet som inte får tillgång till den hjälp de har rätt till. Redan 2015 såg stadsmissionerna att de ohjälpta var en större grupp än vi hade förstått, samtidigt vet vi fortfarande sex år senare väldigt lite om dess fullständiga omfattning och storlek.
I stadsmissionernas egna verksamheter som riktar sig till ekonomiskt utsatta personer är det 11 procent av besökarna som är ohjälpta, under perioden 2015–2020. Stadsmissionerna runtom i landet bistår med mat och kläder – och stöd i myndighetskontakter. Många av de ohjälpta drar sig för att söka offentligt stöd av olika orsaker, andra har inte kännedom och kunskap om vägen till sina rättigheter.
”Alla myndigheter har olika uppdrag som många gånger går tvärs över gränserna, eller förväntas göra det. Dem vi möter saknar en tydlighet kring hur det ska gå till. Följden blir att människor i en redan utsatt situation får ta konsekvenserna. Detta trots att det finns ett uppenbart behov av stöd. Här måste den enskilde kunna lita på att myndigheterna har det yttersta ansvaret för att underlaget i ärendet blir sådant att ett beslut som överensstämmer med de faktiska förhållandena kan fattas. Detta oavsett individens egna förmågor”, säger Lars Eriksson, vägledare på Göteborgs Stadsmission.