Sofias berättelse

Julen är så mycket ångest för mig. Jag drömmer om att kunna pynta och göra fint hemma, bjuda hem andra på julmiddag och framför allt kunna köpa en massa julklappar till min son. Men det är som sagt bara en dröm. Ibland har vi knappt mat på bordet i slutet av månaden.

Min son växer snabbt och jag har inte råd att köpa nya kläder. Jag brukar leta på second hand och i grupper på Facebook där de skänker kläder och saker. Det gäller att hela tiden planera och ligga steget före. Jag brukar ta emot kläder trots att de är flera storlekar för stora. Tids nog kommer de ju att passa.

Vi har en granne med äldre barn som vi fått ärva en del av. Det är jättefina saker och jag är så tacksam, men samtidigt skäms jag. Över att inte ha råd, att inte räcka till. Jag är jättenoga med att vi båda ska ha hela och rena kläder, så det inte märks hur vi har det hemma.

Det värsta är att min son är så medveten om allt detta, att vi inte har så mycket pengar. Han är bara åtta år. För några veckor sedan upptäckte jag att hans vinterkängor var för små, men han sa att det inte gjorde något, att han inte behövde några nya.

I somras när han fyllde år sa han flera veckor innan att han inte ville ha något kalas. Det gjorde så ont i mammahjärtat. Vilken åttaåring vill inte ha kalas!? Det är klart att han ville, men han visste att det skulle bli svårt för mig att ordna.

Till vår stora glädje fick vi komma med på Stadsmissionens kollo i somras och hans födelsedag inföll just den veckan. Han har aldrig blivit firad så mycket som då. Alla sjöng för honom i matsalen och på kvällen när det var disco fick han önska låtar. Han var så lycklig att det strålande om honom.

I år ska vi få julhjälp från Stadsmissionen. Det känns fantastiskt! Jag har fått veta att vi kommer få presentkort på mat och julklappar både till mig själv och honom. Jag kan knappt fatta att det är sant. När jag lämnade in vår ansökan fick jag dessutom med ett par vinterkängor i rätt storlek!

/Sofia*

*Namnet är fingerat av integritetsskäl