Till dig som lyssnar,

”Till dig som lyssnar,

Jag tycker att mitt förflutna är en del av mig och det jag har gått igenom finns alltid med mig, oavsett vad.

När jag var barn visste jag inte vart jag skulle sova, vad jag ska äta eller om jag överlevde dagen.

Människor dog runt omkring mig. De sköts. De blödde på marken. Människor grät.

Hur kan man hjälpa en annan människa när man själv är rädd för att dö. Du kan inte prata, du kan inte reagera. Spring nu.

Ska din mamma hjälpa andra eller sig själv och er barn. Ni tigger mat men var ska nästa måltid komma ifrån?

När någon dör bredvid dig finns det inga ord. Du tänker att du inte kan gå till graven eller säga ens hejdå till dem som är döende.

Du är bara ett barn och du kan du inte sova. Du kan inte äta. Det finns ingen räddning. Det enda du kan göra är att gråta men tårar kommer inte ut.

Hur kan jag få min mammas kärlek när vi är åtta barn som lever i detta kaos?

Bästa lyssnare låt mig få berätta en sak.

Varje gång man kommer till ett nytt ställe får man stryk när man inte gör som de vill. Man måste lyda. Barn städar, diskar, säljer saker men får ändå stryk. Barn tvingas skjuta andra.

Ingen kan veta vad du har gått igenom. Ingen kan relatera hur det känns att leva detta hemska liv. Många förstår inte hur tacksamma de ska vara över att ha mat, trygghet, utbildning och kärlek.

Jag vet hur svårt det kan vara och därför kan jag hjälpa andra i detta land där jag är fri. Att blir förstådd är viktigt. Jag visar genom att ha klarat mig, att du också, kan klara dig. Vi kan klara det tillsammans.

Lyssna på mig noga nu.

Ta vara på dina nära och kära.

Försök lyssna på människor och förstå att de kan ha sorg i hjärtat.

Öppna dig själv.”

/18-årig besökare på Göteborgs Stadsmission