Historia - Göteborgs stadsmission
0
Hem
/
Om oss
/
Historia
På samma sätt som under hela vår historia utvecklas och anpassas vår verksamhet efter dagens faktiska behov. Kanske behövs Stadsmissionen mer än någonsin. Här och nu.

50-tal

Fröet till Göteborgs kyrkliga stadsmission såddes 1952, då kyrkoherde Isaac Béen den 22 februari publicerade ett upprop i Göteborgs-Posten. Han hade sett och fått nog av allt elände som följde i alkoholmissbrukets spår och tyckte att det var dags att göra något åt saken. Isaac visste att man i andra stora europeiska städer hade stadsmissioner som bedrev socialt hjälparbete. Nu behövdes det en stadsmission i Göteborg också. Den unge prästen Ebbe Hagard och diakonen Allan Hallén var två personer som fanns med i ett tidigt skede. Tillsammans med Isaac Béen grundade de Göteborgs kyrkliga stadsmission den 7 oktober 1952, och öppnade Stadsmissionens första ”Rådfrågningskontor och Klädförråd” på Köpmansgatan, i centrala Göteborg, där nöden var som störst. Att söka upp de behövande och sedan starta verksamheter där behoven finns, har sedan dess varit ledstjärnan för Stadsmissionen.

60- och 70-tal

I det gamla Nordstan växte organisationen sakta och byggde i huvudsak på volontärarbete. I takt med tiden anställdes personer med olika kompetenser på nyckelfunktioner såsom sjuksköterskor, rådgivare, lärare, administratörer med flera. 1965 bestod Stadsmissionens verksamhet av en kombinerad rådfrågningsbyrå och alkoholpoliklinik, ett natthärbärge och ett s.k. ”daghem för hem- och arbetslösa”. Samma år uppgick antalet anställda till 30 personer.

Det nya huset vid Stigbergsliden stod klart 1966. I slutet av 60-talet och i början 70-talet ökade professionaliseringen alltmer. Ett samarbete med socialförvaltningen fördjupades vad det gällde alkoholpolikliniken och avgiftningen.

80- och 90-tal

Under 80- och 90-talen ökade samarbetena med kommunen och andra offentliga myndigheter. Alkoholpoliklinik och härbärgen kompletterades med terapiverksamhet, familjerådgivning, arbetsrehabilitering, äldreomsorg, flyktingmottagning och ungdomsverksamhet.

När verksamheten växte blev en ny- och tillbyggnation av fastigheten på Stigbergsliden nödvändig. Det tillbyggda huset stod färdigt 1988.

1996 införlivades S:t Johanneskyrkan med Stadsmissionen. I dag är kyrkan en stor mötesplats med eget café, stora samlingsrum för självhjälpsgrupper och med ett livligt gudstjänstliv.

Nutid

Göteborgs Stadsmission har omkring 500 anställda, varav ca hälften är timanställda, och därtill 350 volontärer. Organisationen präglas av professionalism, hög kompetens och effektivitet i samklang med stort personligt engagemang och empati för dem som söker sig till organisationen.

Göteborgs Stadsmission erbjuder boenden med stöd av olika slag riktade till människor i hemlöshet med beroendeproblematik eller psykisk ohälsa. Ofta en kombination av dessa. Det finns även skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor och barn. När det gäller arbetsintegration finns en bred palett där matchning sker på individnivå för att möjliggöra sysselsättning för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Till dessa insatser är det socialtjänsten eller Arbetsförmedlingen som placerar människor.

Därtill erbjuds ett flertal verksamheter dit människor själva kan söka sig; Mötesplatser, gruppaktiviteter, studiestöd, samtalsforum, långsiktiga insatser genom vägledning, enskilda samtal, språkstöd, julhjälp, gemenskap, matservering och möjligheter att få akut hjälp med mat och kläder.

Med en stark välfärd som i Sverige tänker många att en stadsmission inte behövs, men liksom på 50-talet finns en stor utsatthet i Göteborg, även om den inte syns i stadsbilden lika tydligt som då. Göteborgs Stadsmission möter dagligen människor i hemlöshet, fattigdom och utsatthet som faller igenom välfärdssystemet eller där stödet från det offentliga inte är tillräckligt. Det är ensamma vuxna i hemlöshet ofta med en missbruksproblematik och/eller psykisk ohälsa, pensionärer vars pension inte räcker till, barnfamiljer som slussas runt bland otrygga boendelösningar för att de inte lyckas ta sig in på bostadsmarknaden, barn och unga som i brist på stöd från sin omgivning riskerar att hamna snett och vi möter hunger, utanförskap och isolering till följd av fattigdom – särskilt bland barnfamiljer.

En stadsmissions uppdrag är i grund och botten att inte behöva finnas. Göteborgs Stadsmission finns och behövs tyvärr i allra högsta grad i dagens samhälle. Precis som år 1952.