Samsnack: ”Dömd – för alltid?” Ett samtal om Kriminalvården och hur man startar om sitt liv efter avtjänat straff
”Dömd – för alltid?” var temat på morgonens Samsnack som handlade om hur konsekvenserna ser ut i en ny värld med fler personer som både ska avtjäna straff och komma tillbaka in i samhället. Hur ser förutsättningarna ut för en person som avtjänat sitt straff och ska starta om?
Martin Ärnlöv, direktor Göteborgs Stadsmission, modererade samtalet och inledde med att välkomna Emma Ekstrand, avdelningsdirektör Kriminalvården.
Kriminalvårdens vision: att deras klienter ska vara bättre rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger när de lämnar Kriminalvården än de var innan
Emma Ekstrand beskrev Kriminalvården, en myndighet som finns representerad från Ystad till Haparanda, och som har ett grunduppdrag i att verkställa straff på ett humant sätt och försöka motverka återfall i brott för att skapa ett tryggare samhälle. Hon beskrev även att skillnaden ökar mellan antal platser och antal klienter och att det finns en dubbelbeläggning som sedan ca 1,5 år tillbaka har varit ”det nya normala”. ”Rent konkret innebär det att många får dela rum, men det stora problemet är för mycket folk på de gemensamma ytorna vilket har bidragit till mer våld och hotsituationer bland klienterna. Det är också en utmaning att alla ska få plats att delta i sysselsättning och att få gå i skola och behandling”, sa Emma Ekstrand.
”Tidöavtalets reformer kommer innebära ännu större utmaningar för Kriminalvården, dels reformen om förändrad villkorlig frigivning samt straffreformutredningen som handlar om en ändrad syn på frivård kontra fängelse. Om Tidöavtalet träder i kraft behöver vi en tredubblad platskapacitet och en fördubbling av antalet medarbetare och vi arbetar med både rekrytering och en utbyggnadsplan i dagsläget. Efter år 2025 är möjligheten att utöka i befintlig verksamhet helt stopp så under år 2026 måste det tillkomma fler platser och detta tar tid”, sa Emma Ekstrand. Hon fortsatte med att beskriva ”Bättre ut” som är Kriminalvårdens vision att deras klienter ska vara bättre rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger när de lämnar Kriminalvården än de var innan. ”75% av klienterna hos oss saknar anknytning till arbetsmarknaden och 70% har någon form av missbruksproblematik. Hos oss öppnar sig en möjlighet att starta ett nytt liv men det arbetet behöver knytas ihop med det övriga samhället då det är när man kommer ut igen som de stora utmaningarna finns”, förklarade Emma Ekstrand.
Resten av panelen välkomnades upp på scen och utöver Emma Ekstrand bestod panelen av:
- Moa Hallmyr, områdeschef Skyddsvärnet
- Natalie Benneteg, verksamhetsansvarig KRIS Göteborg
- Eva Danielsson, enhetschef i socialtjänsten Göteborgs Stad
”Detta leder ofta till att en person fortsätter att straffas trots att det riktiga straffet redan är avtjänat”
Natalie Benneteg beskrev en komplicerad situation som framför allt handlar om ett stort glapp när man blir frisläppt och kommer ut i samhället och klienten ska fångas upp av socialtjänsten. ”Många har ingen tydlig planering efter frigivningen vilket skapar stress och oro för individen som kan leda till att man återvänder till sitt gamla liv. Det kan vara oerhört tufft att ta sig in på arbetsmarknaden efter att ha avtjänat ett straff, då det är väldigt vanligt att arbetsgivare utför grundliga bakgrundskontroller. Detta leder ofta till att en person är dömd mycket längre än hen ska vara och fortsätter att straffas trots att det riktiga straffet redan är avtjänat. Samhället kräver att man ska sluta vara kriminell men hur ska man kunna vara det om man inte får en chans att vara med i samhället? Det blir svårare och svårare att få både jobb och bostad och för att komma åt det problemet måste vi samverka och bygga broar mellan varandra. Vi på KRIS hämtar så ofta vi kan upp personer precis vid grinden utanför anstalten och vi har även en del boenden att stötta med men det måste göras mer än så – när man släpps fri måste det finnas en plan”, sa Natalie Benneteg.
Insluss – ett samarbete mellan Kriminalvården och Socialtjänsten om vad som händer efter frigivning
Eva Danielsson berättade om ett uppbyggt samarbete som Socialtjänsten har tillsammans med Kriminalvården, kallat insluss. ”Det här är ett nationellt samarbete vi har haft de senaste åren tillsammans med Kriminalvården där vi skapar en planering kring vad som ska hända efter frigivning. Det arbetet inkluderar till exempel planering för boende, sysselsättning, behandling mm. Däremot når inte den insatsen ut till alla då klienten själv måste uttrycka att hen vill ha ett insluss-ärende. De som inte är motiverade har vi svårt att nå. Vi har andra uppsökande insatser så då kanske vi träffar på dom där istället. Många känner förtroende för civilsamhället och då kan man via dom få hjälp att göra en ansökan men vi har svårt att göra något åt dom som inte själva söker och vi har heller ingen uppföljning på dom som inte söker”, sa Eva Danielsson. Emma Ekstrand kommenterar att trots att detta är en nationell riktlinje och gäller alla intagna fungerar det lite olika beroende på var i landet man bor på grund av lokala rutiner som skiljer sig åt. ”Jag tror att vi gör frågan om samverkan lite för enkel – vi måste förstå och lära känna varandra och varandras uppdrag, sa Emma Ekstrand.
”Många har stängt av delar av sig själv och man är inte van att fatta beslut”
Moa Hallmyr berättade om Skyddsvärnet som har mött den här målgruppen i många år genom att driva Halvvägshus som är en utslussåtgärd inom Sveriges kriminalvård vars syfte är att underlätta villkorlig frigivning av fängelsedömda. ”Klienten måste själv ansöka för att komma till oss och efter att vi har gjort en bedömning kan man antingen flytta in i enskilt rum i ett kollektivt boende eller i en enskild placering i en värdfamilj. Här får man plötsligt ta kontroll över sin vardag helt själv och det kan vara en omtumlande process. Många har stängt av delar av sig själv och man är inte van att fatta beslut, då kan det vara skönt att få göra den övergången långsamt i en lugn och trygg miljö. En framgångsfaktor i detta är bemötandet från personalen och att vi ser människan bakom, istället för att se en brottsling, samt att vi inte är Kriminalvården och därför kan jobba på ett annat sätt”, sa Moa Hallmyr.
Motivation är avgörande för att minska återfall i brott
Samtalet övergick sedan till att diskutera hur man minskar återfallsrisken till brott och hur man får en bra start när man kommer ut i samhället igen. ”Motivationen är grundbulten i allt, det är nummer ett. Nummer två är att det behöver bli lättare med allt det praktiska som att öppna konton, skaffa bank-id med mera, det här tar både tid och energi. I många fall är även den dömde ett offer och den biten glömmer vi ofta av, vikten av rehabilitering”, sa Natalie Benneteg. Eva Danielsson belyste vikten av att komma till rätta med sitt missbruk och motverka återfall och att det är ett gemensamt uppdrag för Kriminalvården och socialtjänsten. Moa Hallmyr lyfte vården som en viktig aktör som inte var representerad i samtalet. ”Många av dem vi träffar är själva offer och får vård inne på Kriminalvården och när man kommer ut blir det ett glapp. Vi kallar ofta till samverkan och sip-möten (samordnad individuell plan). Vi har daglig kontakt med Frivården och det gör så mycket att vi bygger broar mellan varandra. I den här samverkan kan civilsamhället göra ännu mer.”
Civilsamhället vill se snabbare handläggningstider och mer samverkan
Sista frågan som ställdes handlade om vad civilsamhället ser för behov och förändringar som måste göras, och där enades Moa Hallmyr och Natalie Benneteg om att det behövs snabbare handläggningstider, att kunna se personens behov och inte vara låst till ramavtal och en tydligare samverkan. ”Vi ser personer som gör en otrolig utveckling men när dom är redo att börja ett nytt liv och inte kan få tag på ett boende blir det genast svårt – det finns ett glapp här och där måste vi göra mer”, avslutar Moa Hallmyr.
Nästa Samsnack äger rum den 4 april – håll utkik efter inbjudan här!