Samsnack – tema arbetsexploatering: ‘Att inte få ut sin lön är illa men att förlora sitt människovärde och sina rättigheter är ännu värre’

Det var fullsatt på Skeppet i Sjömanskyrkan under fredagsmorgonens Samsnack som handlade om arbetsexploatering. Martin Ärnlöv, direktor på Göteborgs Stadsmission, hälsade välkomna och enades snabbt med Emil Mattsson, direktor på Räddningsmissionen och dagens moderator, om att just exploatering på arbetsmarknaden är en svår och komplicerad fråga där det inte finns ett svar eller en lösning.

Brist på brottsofferperspektiv  

Daniel Åman projektledare ”Tillsammans mot exploatering” och sakkunnig på Räddningsmissionen inledde med att sammanfatta problemet och berättade om projektet som görs tillsammans med Västra Götalandsregionen. ”Det finns en skala av problemet som går från skitjobb till exploatering till människohandel. Arbetarna vi möter finns i hela samhället och jobbar inom en mängd olika branscher som till exempel bygg, städ, verkstad, bärplockning och jordbruk. Det handlar om bland annat EU-migranter och tredje landsmedborgare där vissa är yrkesmän och vissa är enbart muskler som ska utföra ett jobb. Detta är en arbetskraft som rör sig runt i Europa och till viss del även globalt.  

Något som har blivit tydligt för oss är bristen på brottsofferperspektivet. Även i de få domar där företag fälls och ibland straffas med både böter och fängelse lyser arbetarna med sin frånvaro. De hörs inte och är varken vittnen eller brottsoffer. När vi kommer i kontakt med dem berättar de om en ännu större brottslighet och det är tydligt att det både är en tragedi för den enskilda människan och för samhället i stort, där en stor del skattepengar går till kriminell verksamhet. Under åren har vi träffat folk som gör insatser utöver det vanliga, som modiga tjänstemän, radikala fackföreningar, modiga förhandlare inom LO-facken som tar det ett steg längre och många fler som gör det lilla extra men det räcker inte – samhället måste steppa upp.” 

Efter Daniels sammanfattning följde ett panelsamtal med deltagare som, utöver Daniel Åman, bestod av:  

• Elinor Torp, författare och journalist 
• Johan Danielsson (S), EU-parlamentariker 
• Morgan Jansson, VD Rättvist byggande 
• Marie Brynolfsson, (V) Kommunalråd Göteborg 
• Kristina Bergman Alme, (L) Lokalpolitiker Göteborg 

Arbetare från världens alla hörn lockas hit av arbetsgivare som vill fuska

Elinor Torp berättade om sin journalistiska resa inom ämnet där hon som arbetsmiljögranskare har skrivit mycket om entreprenörskedjorna och upplevt hur många unga killar levde farligt på sin arbetsplats. ”Man har tappat bort människan i arbetslivet. Det handlar mycket om pengar och arbetsrätt men den förebyggande arbetsmiljölagstiftningen är det sämre med. Det finns ett stort kunskapsglapp inom journalistiken i detta ämne så jag har intresserat mig för frågan och valde att fokusera på de som driver på detta och har för avsikt att hålla på med ren människohandel och systematiskt lura stora aktörer som ofta är helt ovetande om vem som är längst ut i kedjan av arbetskraft.  

Vi har mött arbetare från världens alla hörn, som till exempel Ukraina, Ryssland, Moldavien och Spanien som har lockats hit av arbetsgivare som vill fuska. Vi har sett arbetare jobba i undermåliga arbetsförhållanden på bland annat byggen och industrier som är både brandfarliga och fulla med kemikalier. Det handlar om människor och jag minns en arbetare som sa ‘Att inte få ut sin lön är illa men att förlora sitt människovärde och sina rättigheter är ännu värre’. Vi borde inte jaga ut dessa människor med hjälp av till exempel angiverilagen, utan vi måste ta tillvara på deras röster för dom längst ner kan vittna om vilket arbetsliv vi har idag. Vi måste prata med människorna och där kan LO bli ännu bättre för detta drabbar alla i svenskt näringsliv.”  

Behöver vara en prioriterad fråga för svensk arbetsrörelse

Johan Danielsson tog vid och tryckte på omfattningen av problemet och att myndigheterna beskriver det som samhällshotande, och att det också drabbar den enskilde något enormt. Han menar att detta måste vara en prioriterad fråga för svensk arbetsrörelse. ”Vi behöver slå undan benen på fuskarna och vidta åtgärder som gör det svårare att fuska och ökar chansen (risken) att bli straffad. Ställer man krav men inte följer upp får det motsatt effekt, då sociala krav utan uppföljning gynnar fuskare. Köpenhamn har en enhet för uppföljning av upphandlade tjänster, det är väldigt bra! Vi behöver ändra på upphandlingsreglerna så vi slutar skicka skattepengar till dessa företag och vi måste förbjuda de långa entreprenadkedjorna. Ta till exempel den allvarliga hissolyckan på en arbetsplats i Sundbyberg där fyra dagar efter olyckan vet fortfarande inte arbetsgivaren om det var deras anställda eller inte som var inblandade. Det säger något om hur det ser ut.”  

Johan Danielsson menar att Norge har kommit längre än Sverige då de har en samsyn där både facken och arbetsgivarna är överens. Här har de satt bland annat hårdare upphandlingsregler än vad norska lagen om offentlig upphandling kräver samt krav på transparens hos entreprenörerna kring lön och anställning.  

”Sverige har inte kommit lika långt i den här frågan utan här krävs en aktiv politisk debatt. Vi har haft utmaningar med de större drakarna inom byggbranschen och det har också präglat synen på arbetarna. Vi har tillsatt utredningar som sattes stopp av EU-rätten, samtidigt så ser vi andra EU-länder, som till exempel Tyskland, som har krav på direktanställning i tyska slakterier. Vi måste vara offensiva som land, och visst finns det oklarheter från EU men vi kan inte sitta och vänta på tydligare besked – vi måste agera! Vi måste också stärka personerna som blir utsatta. Vitena och sanktionerna måste bli högre för företagen då de också går till den utsatta. Pengarna är viktiga för offren för att våga och för att det ska vara värt för dem att avslöja sina arbetsgivare”, avslutade han. 

Inget värde av avtal och regelverk om det inte finns en bra tillsyn

Morgan Jansson pratade om vikten av en lägsta lön och vettiga villkor i branschen. Organisationen Rättvist byggande granskar byggföretag och gör stickprov där de upptäcker mycket felaktigheter men de kan tyvärr inte se allt. De ser dock lika mycket avvikelser i långa som i korta led.  

”Det som verkligen ger effekt när vi upptäcker en allvarlig avvikelse är att låsa ute dom från marknaden genom att de inte får mer jobb, detta är ett mycket hårdare straff för dom än vad böter och sanktioner är.  

Jag ser inte detta som en politisk fråga, blir det så kanske den läggs ner. Många tycker att problemet inte finns och det är det största problemet, därför är sådana här samtal viktiga, och synlighet i media och så vidare. Vi fick tidigt höra att ”det finns inget rent bygge i Stockholm”, och då vet vi att vi har ett problem. Det finns inget värde av avtal och regelverk om det inte finns en bra tillsyn. Både på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan måste vi jobba med detta. Vi måste få det att funka, vi vill stärka den svenska modellen. Vi kan skicka information om hur det ser ut men då måste den tas emot och jobbas med också. Regelverken är inte där idag. Vi kan inte lösa allt men vi måste lämna skrivborden och vilja följa reglerna och implementera dom.” 

Upphandlingsavtalet måste skrivas så att det går att följa upp

Kristina Bergman Alme påpekade att social hänsyn får tas i upphandlingar. ”Ska det kosta så lite som möjligt eller handlar det om att få ett samhälle som håller ihop? Allt kan upphandlas men allt bör inte upphandlas. Upphandlingsavtalet måste skrivas så att det går att följa upp. Förutsättningar för detta finns i Göteborg.  Även facken har en viktig roll. Skyddsombuden är ansvariga för alla på en arbetsplats, och det skulle gynna facken med fler medlemmar. 

Grundproblemet är otryggheten och utsattheten i Sverige och det är en nationell fråga

Marie Brynolfsson var tydlig med att så länge vi har människor i utsatthet och som lever i otrygga förhållanden kommer vi alltid ha människor i arbetsexploatering med tillfälliga uppehållstillstånd. ”Att man utnyttjar personer som lever i utsatthet är grundproblemet. Vi ska skydda människor – inte utsätta dem. Det bästa skyddet är att inte utvisa personer som blivit utsatta, det är arbetsgivaren som ska straffas. Arbetskraften inom service behövs och det finns många exempel inom hemtjänst och lokalvård på hur arbetsgivare har utnyttjat människor.  

Men grundproblemet är otryggheten och utsattheten i Sverige och det är en nationell fråga. Regeringen gör nu allt för att göra människor utvisningsbara och det är ett problem.”  

Vi kan och får inte svika dom som drabbas

Daniel Åman belyste också vikten av att stärka nerifrån och upp och visa de utsatta att det finns stöd att få. ”Idag har vi kuratorer som pratar med offren men de behöver även juridisk hjälp som stöttar i att anmäla och belysa offren om sina rättigheter. Det är bra att ta hjälp av facken men vi kan inte enbart lägga ansvaret på dem, vi behöver ta upp ett samhällsansvar. Idag har vi en underbemannad poliskår som inte har några resurser att utreda arbetsmiljöbrott, och mycket sköts via ett skrivbord.” 

Elinor Torp höll med och menar att arbetsmiljöverket inte använder begreppet arbetsmiljökriminalitet idag och det blir problematiskt. På Åklagarmyndigheten REMA (Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål) finns åklagare som kan detta men hos Polisen finns fortfarande ett kunskapsglapp. Vi har lagstiftning sedan 2018 om människoexploatering men det måste upp till rätten, annars är det ingen mening att vi har lagstiftning. Även Jämställdhetsmyndigheten har ett ansvar i att ta tillvara på brottsoffren och det fungerar inte ännu. De stora sjukhusen i Stockholm får varje dag in migrantarbetare som har skadats på olika sätt på sina arbetsplatser och de vädjar till polisen. Vi kan och får inte svika de här människorna!”