”Det är roligt, det är viktigt och det är meningsfullt!”

Monica har varit volontär på Göteborgs Stadsmission sedan julen 2008. Genom åren har hon haft många olika uppdrag, både fasta återkommande och mer tillfälliga.
”Det är roligt, det är viktigt och det är meningsfullt,” säger Monica om att vara volontär.

Julen 2008 gjorde Monica sitt första volontärpass på Göteborgs Stadsmission. Det var på en julmarknad och hon hade hand om ett leksakslotteri. Lotterna sålde slut, men Monica såg att de som skötte serveringen hade fullt upp.
”Jag stoppade in huvudet i köket och frågande om jag kunde hjälpa till med något. På så vis hamnade jag i köket och därifrån kom jag sedan till S:t Johanneskyrkan,” säger Monica.
I många år hjälpte hon till när det var Johannesmässa på onsdagskvällarna i kyrkan. Bland annat serverade hon soppa till gästerna.
”Mässorna där är ju som mässor borde vara. Där är det ”kom som du är” som gäller. Det tyckte jag om, under åren jag var där”.

Efter omkring 7-8 år i S:t Johanneskyrkan ville Monica prova på något nytt. Hon bollade med volontärsamordnaren kring detta och kom då till den nystartade verksamhet Familjeklubben där familjer ses en gång i veckan. Träffarna inleds med en gemensam måltid och därefter är det åldersanpassade aktiviteter.
”Jag brukar vara med de små barnen. Det blev mitt ställe. Det är väldigt, väldigt kul att träffa barnen och deras föräldrar. Jag trivs jättebra i Familjeklubben.”
Att barnen också trivs med Monica är inte svårt att förstå. Hon är glad och sprudlande med en varm framtoning. Det är inte heller svårt att förstå att ett av barnen började kalla henne för mormor.
”De där små barnen! Det är ju glädje direkt. När Omar började kalla mig för mormor så började de andra barnen göra det också,” säger Monica och skrattar.

Liksom många av volontärerna på Göteborgs Stadsmission hjälper Monica till där hon behövs utöver sina fasta pass. Bland annat har hon arbetat under julhjälpen i flera år och varit med från början till slut.
”Det är så himla skoj att se hela kedjan. Att se ansökningarna, att se alla människor som lämnar in julklappar och sen se de där axlarna som sjunker ner en decimeter när de tar emot presentkorten. Då kan jag verkligen säga att gåvorna kommer bra till. Som jag brukar säga till barnen som lämnar julklappar på julklappsvagnen: Du ska veta att någon annan kommer bli så glad för den här klappen!”

Monica fyller 65 år till våren, men gick i pension för 1,5 år sedan. Hon har jobbat inom finansvärlden hela sitt yrkesliv.
”Det är en stor kontrast mellan mitt yrkesliv och det jag gör här. Många volontärer har en bakgrund inom omsorg, de har jobbat inom förskola eller som socionomer, men jag har jobbat inom bank och finans! Det är inte så vanligt, men det tycker jag är lite kul. Jag behöver det här medmänskliga.”
Att hon gick tidigare i pension var för att hon visste att hon hade ett sammanhang i och med sitt engagemang som volontär.
”Jag vill ha något att göra och det här visste jag att jag hade och begrep att jag skulle kunna göra mer. Jag känner mig så uppskattad och det är så himla skoj.”

När Monica började som volontär hade hon fasta pass ungefär varannan vecka. Sedan hon gick i pension har hon växlat upp sitt engagemang. För tillfället har hon tre pass i veckan, men ibland ringer personalen när det krisar i någon verksamhet och som dagledig kan hon ofta hoppa in på kort varsel.
”Det behövs många händer och det finns hål att täppa till. Jag förstår ju också att det är enkelt med oss som varit länge i de olika verksamheterna. Det är ju en tillgång för personalen med självgående volontärer.”

Genom att vara volontär på Göteborgs Stadsmission och möta de människor som finns inom de olika verksamheterna har Monica fått insyn i en helt annan verklighet än sin egen och perspektiv på tillvaron. Själv har hon haft tillgång till mat, ett hem och säng och varma kläder om vintern medan hon ser att en del av dem som söker hjälp inte äger någonting.
”Häromdagen kom det in en man på Stödcentralen som behövde en varm jacka. Vi hittade en jättefin, härlig jacka till honom. Han var så glad. Sen hade han väldigt rassliga skor, men det fanns ingenting som passade honom. En i personalen gick iväg för att kolla en sak och kom tillbaka med ett presentkort på en skobutik så han kunde gå och köpa sig ett par skor. Han var som nästan stum i att ‘oj, så fantastiskt’. Där hade hänt något som gjort att hans situation snabbt hade förändrats. Det är det som är skönt som volontär. Jag har inte detaljerna, men jag begriper att det här betydde någonting som var bra.”

Du har ju varit volontär på Göteborgs Stadsmission i så många år. Det måste ju betyda något för dig också?
”Så klart!” säger Monica med eftertryck.
”Det är så roligt! Det är roligt, det är viktigt och det är meningsfullt. Det brukar jag säga när någon frågar mig. Och volontärer är så himla trevliga. Vi kan prata och hjälpa varandra. Det är ju människor som valt att ge av sin tid och som mår bra av det. Det är vetenskapligt bevisat att vi mår bra av att ge av oss själva. Dessutom har jag och Beatrice, som också är volontär, funnit varandra och blivit vänner. Det blev verkligen bingo när vi började arbeta tillsammans!”