Arkiv: maj, 2021
Ove
"Jag är en kille på 56 år som kommer ifrån ordnade förhållanden. Två barn, farfar till synes en helt vanlig person. Mina problem började för 8 år sedan då jag blev arbetslös och fick en ADHD diagnos i samma veva. Detta ledde till att jag började medicinera med elvanse och hamnade i missbruk med amfetamin. Det ena ledde till det andra och snart hade jag hittat ett umgänge som också levde utanför samhället."
Dragana
"Att träffa andra har gjort stor skillnad för mig. Jag är en social person, har lätt för att få kontakt med andra. När jag är glad, så är jag verkligen glad. Men när man har en depression så har man sina dagar. Jag hade inte så mycket kontakt med andra innan, så det har varit jättebra att vara med i de aktiviteter som har ordnats. Det är skönt att träffa andra i samma situation, som ställer upp för mig och som jag kan dela min situation med."
Johanna
”Trött och kall på väg hem i 11 minusgrader efter att ha jobbat natt på Stadsmissionens verksamhet i S:t Johanneskyrkan där vi på kort varsel bestämt oss för att hålla öppet på grund av kylan. Det känns bra att vi gör det här för dessa personer som annars hade sovit ute. Samtidigt känns det inte värdigt. Det är en blandad grupp som kommer till oss och varje individ har sin historia men gemensamt för alla är att det är människor som förtjänar en bättre tillvaro. Ingen ska behöva sova ute.”
Eva
”Jag träffar många kvinnor som inte prioriterar sig själva utan fokuserar på barnens behov. Kvinnor hoppar över måltider, använder toapapper istället för bindor och en del missar skola och praktik då de stannar hemma under mensen när skydd inte finns. Alla utgifter räknas när man lever på eller under marginalen".
Käthe
”För tretton år sedan ringde min son mig och sa att han var drogfri, och ville att jag skulle komma hit till S:t Johanneskyrkan och prata. Jag trodde honom inte först. Men så ringde han igen och jag kom hit. Jag kände direkt glädjen som är här inne, och jag har varit här varje dag sedan dess. Det blir tretton år till jul. Man kan äta för 25 kronor, dricka kaffe och träffar alltid någon att prata med. Det är fantastiskt".
”Sarah”
”En natt var det värre än vanligt. Jag blev på riktigt rädd för att bli ihjälslagen. Och jag visste att min dotter låg vaken i rummet intill. När han några timmar senare sov, gick jag in till henne. Vi tog på oss skorna och jag höll henne i handen när vi smög ut genom dörren.
Bosse
”Jag var hemlös mellan 1982-2007. 25 år. Jag brukade stå utanför och se in på hur folk pyntade och myste. Visste att det doftade av julskinka därinne. Men jag fick gå och lägga mig i min källare".