single.php

Konsten att bestämma lagom mycket

Delaktighet, självständighet och demokrati. På Stigbergets ungdomsboende blir personalen ställföreträdande föräldrar för de ensamkommande flyktingungdomarna där det måste finnas balans mellan eget ansvar och tydliga gränser.

Nedan är en artikel ur vårt senaste nummer av Gatljus. Ladda ner tidningen här.

I augusti 2016 öppnade Göteborgs kyrkliga stadsmission ett HVB-hem (Hem för vård och boende) för ensamkommande flyktingungdomar mellan 16-18 år. Nu har vi varit igång i snart ett halvår, vi har jobbat hårt och intensivt, och det har varit en spännande och oerhört lärorik tid. Under hela uppbyggnaden har vi haft fokus på att ungdomarnas åsikter är viktiga och att verksamheten skall arbeta med ”självbestämmande”.

En lärdom är att det inte har varit helt utan problem. Stigbergets ungdomsboende är en kollektiv verksamhet. Det bor 19 ungdomar med olika behov och önskemål under samma tak, 19 helt unika unga personer. Det är en verksamhet för barn. Våra ungdomar är under 18 år och räknas som barn. Barn skall givetvis ges möjlighet att komma till tals, men de kan och skall inte vara med att bestämma allt. Några ungdomar kan ta ett förnuftigt och vuxet ansvar, men inte alla. Och vi arbetar med en målgrupp som inte är van med vare sig demokrati eller medbestämmande. I många kulturer råder ett auktoritärt förhållande till äldre vuxna och religiösa ledare. Ingen kanske har frågat dem tidigare hur de vill ha det.

Hur har vi då gjort? Vi har erbjudit vägledning och träning in i självbestämmande och medbestämmande. Varje vecka har vi så kallade husmöten, som vi valt att ha som obligatoriska. Det i sig visar på att det är viktigt att man är delaktig. Både ungdomarna och personalen är med och bestämmer agendan över vad som ska tas upp, och det har getts möjligheter att komma med synpunkter på verksamhetens innehåll och kvalitet. Vi har gett information genom tolk på ungdomarnas modersmål. Att förstå den information som ges är grundläggande för att kunna göra medvetna och självständiga val.
Ungdomarna har hittills uttryckt att vi som verksamhet har haft förbättringsområden inom framförallt mat-området. De har tyckt att vi har lagat fel typ av mat, serverat för små portioner och att vi har haft mattider som inte stämmer överens med enskilda önskemål. En del synpunkter har vi bifallit. En del synpunkter har inte varit möjliga, pga budget eller annat.
En del frågor har handlat om det enskilda kontra det kollektiva. En vill ha middag kl 21 och en annan vill ha det kl 16, då handlar det om att lära sig kompromissa. En träning i demokrati.
Men det har också varit önskemål som vi sagt nej till. Verksamhetens rutiner handlar ofta om omsorg för ungdomarna på olika sätt. Erfarenhetsmässigt skapar rutiner förutsägbarhet och trygghet. Några ungdomar har haft önskemål om att få komma hem senare på kvällarna, eller att få ha kompisar/gäster hemma som de själva vill. Någon vill få äta när som helst och vad som helst eller bestämma att personal som sagt emot dem inte skall få jobba kvar. Vi tror på att om verksamheten skulle tillgodose vissa önskemål så skulle detta leda till kaos och en enorm otrygghet. Vi måste visa att vi är deras ställföreträdande föräldrar, och då skall vi inte vara gränslösa.

Hur låter vi ungdomar bestämma enskilt? När en ungdom flyttar in hos oss, och om det finns fler än ett tomt rum, får de önska vilket de vill ha. Rummen är grundmöblerade med samma inventarier, men därefter lägger vi oss inte i hur de vill placera sin säng, vart skrivbordet ska stå eller huruvida de vill sätta upp ett fotografi på sin familj på väggen eller inte.
En betydande del av stödet och omsorgen som vi ger ungdomarna, ger vi enskilt. Vi har avsatt tid i verksamheten där personalen skall vara tillgänglig, tex för läxhjälp. Det handlar mycket om möten, och mellanmänskliga relationer. Personalen är närvarande, och det skapar en trygghet.

En annan del av självbestämmandet handlar om fundamentet i Stadsmissionens värderingar – ”vem är du och vad behöver du”? Vi behöver utforska detta tillsammans med ungdomen. Vilka är de enskilda önskemålen och behoven?
I vår verksamhet jobbar vi med så kallat kontaktmannaskap, där varje boendeassistent har lite extra fokus på ca 2-3 ungdomar. Man behöver avsätta tid och har olika arbetssätt för det arbetet. Kontaktpersonalen måste vara lyhörd och formulerar konkreta och nåbara mål för den enskilde. Det är det som är ledstjärnan för vårt arbete. Eller 19 ledstjärnor. En hel himmel.
Vad är ”att bestämma lagom mycket”? Det handlar om rättigheter och skyldigheter. Mognad och ansvar. Budget och ramar. Enskilt kontra kollektivt. Det är en konst.
Och kanske är det så att det inte alltid är negativt att inte vara med att bestämma i allt, valmöjligheterna är oändliga och en stor faktor till (besluts)ångest.

Text: Therese Landén, enhetschef, och Rebecca Axell, boendeassistent
Bild: Sofie Eriksson