single.php

Ingen borde hamna mellan stolarna

Låt oss vara ärliga. Människor har olika förutsättningar. Samhället består inte enbart av självständiga individer med stabil ekonomi, bostad och arbete. Frågan är hur bra samhället egentligen är inrättat i förhållande till att det är på det viset? Låt oss utgå från att vi pratar om människor som vill åstadkomma en förändring till det bättre i sina liv.  Är verkligen samhällets ”skyddsnät” utformat så att alla enkelt kan ta del av det och få adekvat stöd när de väl behöver det? Det finns starka indikationer inom flera viktiga områden där svaret blir nej.

Under det senaste året har Gatljusets verksamhet och viss personal huserat tillfälligt i S:t Johanneskyrkan. Dit har en hel del personer som tidigare besökte våra lokaler på Ringön vänt sig. Dessa i kombination med kyrkans övriga besökare innebär att det rör sig om ganska många personer totalt. Att dessa verksamheter fyller en viktig kompletterande funktion i samhället när det gäller t.ex. basala, sociala och andliga behov var redan väl känt. Det som istället verkligen sticker ut under den här perioden är att oerhört många uttrycker andra typer av stödbehov. Särskilt gäller detta i deras kontakt, (eller ofta bristen på kontakt), med rätt myndigheter och instanser som är nödvändiga för att nå personliga mål. De berättar om problemområden som boende, ekonomi, sysselsättning och hälsa. Med andra ord allt som lägger grunden till att en person kan klara sig självständigt och ha det bra.  Mer konkret kan det röra sig om att en person som är hemlös inte har förstått vikten av att ställa sig i en bostadskö eller ens hur det går till. Än mindre hur en ger sig själv chansen att ta sig in på bostadsmarknaden. Ett annat exempel kan vara en arbetslös som inte har skaffat ett digitalt konto på Arbetsförmedlingen eller ens utformat ett acceptabelt CV osv. Något som radikalt minskar chanserna till sysselsättning naturligtvis. Någon annan kan ha fått avslag på bistånd av socialtjänsten utan att förstå varför eller hur beslutet överklagas. Personen vet inte hur hen ska formulera sig eller vad hen ens kan ansöka om utifrån korrekta grunder. Personen ifråga ”ger upp” rätten till bistånd och finner andra mer tveksamma vägar för att anskaffa medel. Ytterligare någon har ett intagsmissbruk eller spelmissbruk och ser inga utvägar. Hur får en hjälp med det? Var börja? Som en följd av detta kan det ofta finnas ekonomiska svårigheter i form av skulder med i bilden. Problemet är att personen med skulderna kanske inte vet hur man ansöker om en skuldsanering osv. Situationen upplevs hopplös.

Populärt används ofta uttrycket: ”att någon hamnat mellan stolarna” – Ungefär: När ett ärende eller motsvarande hamnar mellan olika ansvarsområden och ingen därför tar tag i det. Att hamna låter ju synonymt med att någon råkar komma i knipa, men ingen ska hamna mellan stolarna och avvisas från exempelvis landstingen och kommunens verksamheter. Att det inträffar visar att huvudmännen behöver tydliggöra sina ansvarsgränser och samarbetsytor så att lagens intentioner förverkligas. De behöver förbättra sin tillgänglighet och berätta hur individen ska gå tillväga. Bygger ex. en myndighet ut ett system där mobilt bank-id behöver användas måste de också lägga resurser på att säkerställa att alla kan tillgodogöra sig tekniken. Det behöver finnas personer/handläggare etc. som har tid att leda personerna rätt. Det här påverkar naturligtvis hur innehållet på det nya Gatljuset kommer att se ut. Det kommer att bli ett tydligt fokus på förändringsarbete. I verksamheten finns det bland annat personliga ombud. Uppdraget för dem är främst att bedriva just förändringsarbete.  Basverksamheten är och kommer fortsatt finnas kvar, men mer som ett medel än själva målet. Tak över huvudet, värme, kläder, mat och dryck är inte målet med verksamheten. Det är en naturlig konsekvens och en positiv slutprodukt av att individen har fått till stånd en varaktig förändring av sin situation.

Text och bild: Lars Eriksson, Gatljuset